Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större fortsättningsnovell Hvad Figge blef. I
Kalendern Nornan för 1898 kom slutligen som ett
»frid och farväl!» epilogen Figges yngste bror.
Man måste komma ihåg denna novellernas
egenskap att vara icke planmässigt och
genomtänkt sammanfogade utan då och då, ofta med
stora tidsafbrott, nedkastade bilder ur artistlifvet.
Ty ni skall fåfängt söka efter någon fast
hopbindande tråd mellan dessa vårdslöst på hvarandra
slungade kapitel. Det uppriktigt sagdt ej sällan litet
tråkiga, till konstruktion ledande, afrundande och
utslätande konstgrepp, som alltför ofta dyrkats
under namnet komposition och för hvilket
estetiken i allmänhet haft en alltför vidskeplig respekt,
har författaren här klokt gifvit på båten. Hvad
skulle också dylikt här tjänat till? Det är
nämligen här icke i första hand fråga om att på en
romans skådebana ställa fram ett par tre
män-niskolif för publiken, att visa hur ur ett hjärtas
fibrer och en hjärnas cellväfnad ett
människoöde skjuter upp och når sin fullkomning för att
ändtligen slås af förvissnandet, nej, långt snarare
har författaren här velat gifva skuggspelet utåt,
det myllrande lifvet af uppsåt, som knuffa
hvarandra, och nya viljor, som stöta hvarandra med
armbågarna, all denna lustiga lek af skuggor och
dagrar i spirande växtlighet, som uppkommer, när
en ny konstnärsgeneration med vegetativ
frodighet skjuter upp ur mark, som länge legat i träde.
I själfva verket ge Figgenovellema den yttre
historien om den svenska konstens storartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
