Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsen, hennes egen naturs underliga dubbelhet,
den inre slitningen mellan lifvets och dödens
makter, som i hennes dikt tyvärr endast ofullständigt
finnes uttryckt.
Hon som hänfördt brukade prisa det
»brokiga, mångfaldiga och starka lifvet» och som
låtit det mesta hon gifvit oss blifva hymner till
solskenet »vår Herres klara varma solsken», skulle
annars säkert också, om hon haft det modet —
hvilken fras för resten, om man har det modet,
tappar man kanske pennan — att riktigt se in
i ögonen på sig själf, ha skänkt oss sagorna
om döden och nattens mörker, legenderna om
dödskänslan och om skrämseln och lockelsen
inför det obekanta. Ty lifsglädjen, det var blott
den ena polen i Ernst Ahlgrens väsen, den andra
— som omständigheterna skulle bringa till seger
— det var dödsberusningen.
Osällhetens och den andliga
sönderbristning-ens poesi har hon emellertid endast enstaka
gånger gifvit, men då också med en till den grad
vibrerande känsla, att man tycker sig stå inför
rent personliga dokument och inför handlingar
som tala och förklara. Och sammanställer man
den nästan oerhörda mängd förtroenden ur sin
själs strider och lidanden, hvilka Ernst Ahlgren
i sin längtan efter förstående — »man har ingen
glädje af att ligga och tänka på att man gått
som en domino genom lifvet», skref hon själf —
skänkte äfven henne ganska fjärrstående, med
tonen och anden i berättelserna Ur mörkrrt, För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
