Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känna till och hur skulle de kunna bedåras af
det blodfyllda och röda lif, hvilket är det enda,
hvarmed de gjort bekantskap! Man är icke helt
lycklig längre, när man reflekterar öfver »lifvet».
Är det icke sjuklingen, som hetast älskar den
blåa rymden och längtar man ej mest efter
trädens och gräsets sus, när man måste dö? De
starka lustkänslornas barn lida också mer än
andra. De som finna himlen blåare än andra,
finna också mörkret mera svart. Människorna
med de starka känslorna, det är de som alltid
svänga mellan ytterligheterna och som intet annat
.vilja veta af än just lifvet eller döden. Så har
tanken på själfmordet tidigt framkommit för Ernst
Ahlgren, oupphörligt återkommit äfven under
perioder, då hon kände sig som mest andligt frisk
och så småningom för hennes inre syn antagit
karaktären af ett öde, af något »utsedt» (som
hon betecknar det i Förbrytareblod).
Så kom den dag, då det var på tid att ske.
En illusion hade föregått och krossats — det
är den, hvarom man kan läsa i Ur mörkret i
dessa ord:
Men sä kände jag en dag, att jag älskade.––––––-
Du vet, hvad jag var i hans händer. Han blottade min
hjärna för att se hur den arbetade, han petade i mitt inre
med sin dissekerknif, för att rikta sin människokunskap,
och han sargade mitt hjärta — som ett okynnigt barn —
bara därför att han såg det klappa. Och när det icke
mer fanns en enda smärta, som jag kunde lida utan att
dö, — kastade han mig bort. Inte därför att jag emot
honom var dålig eller ond eller osannfärdig eller half eller
De nya poeterna g]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
