Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än i debutboken, och man får ej här detta
intryck af deir allvarliga blicken ur två djupt
liggande ögon, som man har så gripande för sig,
när man lägger ifrån sig det första lilla häftet.
Författaren hade efter den första samlingens
ut-gifvande fått plats i en tidning, och journalistisk
rutin kom därför helt naturligt att trycka sin
prägel äfven på hans rent skönlitterära skriftställen.
Geijerstam har ju alltid haft mest framgång, när
han valt dystra eller hårda motiv, hvartill hans
litet tunga och kärfva stil kan passa, men de en
lättare och elegantare penna fordrande ämnen,
som föreligga i Strömoln, har han, trots alla
bemödanden, ej allestädes förmått gifva den
riktiga dräkten. Och man märker blott alltför
tydligt den mästare, i hvilkens fotspår han klifver.
Det är Kielland, hvars hvassa och blixtrande
stilett den svenske novellisten vill handtera. Stundom
får historien också den riktiga epigrammatiska
tillspetsningen, men oftare glider stridshandsken
af, och man ser — icke de beniga och nervösa
fingrarna hos satirens gallsprängde fäktmästare,
utan en godhjärtad människas varma, breda, af
hemligt medlidande med motståndaren skälfvande
hand. Onekligen dyrbar i sin litet grofva komik
och i sitt härliga gisslande af den typiske
upp-saliensiske diktarynglingen är likväl novelletten
om hr Hans Lodéns erfarenheter beträffande
»den sanna kärleken» och hans samtal med sin
älskade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
