Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satta människor. Vidare hans stil. Om han
också icke i samma grad som Aron lider af »ett
tungt mål och en svår tunga», är hans språk
dock alltför monotorlt och litet smidigt, för att
icke hans moderna själshistorier gripande och
starka i sin stämning, stundom likväl komma att
lida af en någon gång tröttande entonighet.
Förträffligt lämpar sig detta språk däremot att
berätta allmogeöden och fattigmanstragedier, och
som sträf, stundom bitter tolkare af skogstorpets
och fiskarstugans hemliga sorgespel har han nått
ett mästerskap, som ingen annan svensk
folklifs-skildrare — ej ens Strindberg — närmat sig.
Dennes nervöst brinnande språk är just ej
äg-nadt att öka intresset för de marionetter han
rycker af och an på sitt snöre — våra bönder
likna säkert icke I hafsbandets författare
där-uti, att de äro salamandrar, som lefva i elden.
Därtill kommer, att Geijerstam mer än de
flesta af våra skriftställare lefvat i långvarigt
och intimt umgänge med landtbefolkningen och
därigenom förvärfvat sig en enorm sakkännedom
och ett djup i uppfattningen, som verkar
fullkomligt öfvertygande. Stundom kan denna
ojämförliga lärdom inverka menligt på konstverket, som
t. ex. när författaren i novellen Ute i skärm
då och då glömmer sin uppgift som lifsskildrare
för nöjet att utbreda sig i detaljerade
beskrifnin-gar öfver kustfolkets seder och bruk.
Men dylikt händer sällan, och ett godt
exempel på, huru långt Geijerstam kan hinna, är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
