Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildringar af alldagligheter, och om dessa
möjligen i sin mån bidraga till lokaltonen, förminska de
likväl något bokens allvar och styrka. Det hämnar
sig alltid när en diktare glömmer sina
konstnärliga mål, och äfven som »handling» betraktad är
den länge skarpslipade och blanka svärdsklingan
att föredraga framför det oöfverlagda och
besin-ningslösa »ordet». Väl hastigt gjord verkar
också romanens afslutning. Hur blir nämligen finalen
på Erik Granes pinos historia? Jo,
sannings-kämpen gör som Mowitz — flyr lärdomssätet och
går in vid en mekanisk verkstad, hvarefter han
gifter sig med ett yngre fruntimmer, som blir
hans lifs fullkomning. Hör honom blott själf
berätta:
Hon var inte alls litterär och inte vetenskaplig heller.
Spencer hade hon visst aldrig hört talas om, och Brändes
visste hon inte hvad det var. Men hon hade ett sådant
klingande skratt och var så full med skoj och spektakel
och hade ett par ögon, som lyste som lysmaskar under
hennes tofviga lugg, och gult hängande hår hade hon och
en midja som vek sig som ett spö, bara hon sprang. Jag
tror att vi slogs först. — Och hvad hon talade bra, och
sådana roliga tankar hon hade. Bet trodde hon inte på
och inte på det och inte på det. Det var dumheter som
gammalt folk satte i oss som barn för att narra oss lyda.
Nej, jag skall icke citera mera, det vore
synd mot det i alla händelser i stort sedt så
gripande och allvarliga arbetet.
Man förstår ju också, hvad författaren menar.
Från träldomens mulna år i Uppsala föres Erik
Grane vid en älskad kvinnas arm ut * den starka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
