Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böljande och brusande verkligheten, lycklig och
tacksam mot lifvet, som kan såra hårdt men ock
bringar läkedom åt såren. Det är blott den
konstnärliga utformningen af idéen som, här liksom
ej sällan hos Geijerstam, är litet hastig. Man
skall onekligen vara en mycket framstående
författare för att våga skrifva så banala sidor som
de sista i Erik Grane. Ty om det — som
Brändes säger — är ett mod att vara begåfvad,
är det också kurage att låtsas som om man icke
vore det.
Geijerstams nästa bok var
novelettsamlin-gen Tills vidare (1887). Den innehöll förträffligt
berättade historier, såsom En smålänning med
sitt starka och goda humör och den alldeles
utmärkta lilla skärgårdsstämningen En
ungdoms-dag med sitt friska saltskum, men i sin
författares produktion var den blott en hvila på vägen,
ett »tills vidare». Så kom på hösten samma år
romanen Pastor Hallin. Jag tvekar ej att kalla
denna ända till dess den nu nyligen åter utgafs
i ny upplaga alldeles bortglömda bok ett af
Geijerstams största tänkta och vackrast genomförda
arbeten.
Dess ämne är omfattande och betydelsefullt
— den handlar om de andligen ryggsvagas stora
klass. Ernst Hallin har haft en tid af tvifvel,
men tror sig hafva jagat dem på flykten, när vi
i bokens början finna honom inbegripen i studier
för sin teologiska examen, längtande, att allt snart
skall vara öfver och han själf få lämna Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
