Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hvarandra novellsamlingarna Fattigt folk II
(1889) och Kronofogdens berättelser (1890). I dessa,
liksom i de äldre folklifshistorierna, framställer
författaren de människor, hvilkas sinnesart bildas
af hafsvinden, som brusar in öfver skären, eller
af stormblåsten, som susar i de stora skogarna.
Men allt tydligare förnimmer man ödestragedien
i skildringarna. De dunkla drifter, som skapa
förbrytare, ensamhetens gåtor och ensittarnas
elände bli allt oftare temat. Den underligt
brusande musiken i tillvaron, lifvets mystik, ger åt
sidorna sin mörka klang. Mildt och varmt
omtalas nu döden som den bleke ängel, hvilken
bär timglaset i sin hand och hvars öga bådar
den eviga och sorgförskingrande natten.
I diktsamlingen Satirer och drömmar (1892)
får det varma och finkänsliga hos Geijerstam,
hvars betydelse som lyriker visserligen icke är stor,
flerstädes ett vackert uttryck. Han blossar nog
upp här och hvar, och i vers, vårdslöst tillskurna
som på hån, visar han oss, att den unga och
trotsiga förbittringen i Gråkallt icke ännu
slocknat i årens kyla, men hvad som mest griper en
i boken är dock vemodsdikterna och
sorgdikterna. Hur sällsynt vacker i sin stilla och blida
stämning är ej t. ex. Resignation, hvari han
drömmer om framtiden:
På bordet lyser lampans lugna sken
och faller på min gosses bild framför mig.
Jag hör hans stHmma. när han tippe ro’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
