Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar morgon kommer in och ler och stor mig.
Mitt öga faller än p& hans porträtt,
och som jag ser därpå, det fuktas lätt.
Ty jag förstår, att också han en dag
med öppna ögon och med vaket sinne
skall stå och drömma vid en sarkofag
och fälla domen öfver fädrens minne.
Och kanske skall hans hjärta stå i brand
mer fritt och öppet för sitt fosterland.
Och dock, du lilla barn, när du blir stor,
då drömmer ingen mer vid sarkofager;
du slipper lefva på det hopp, som tror,
att skenet fostrar den, som det bedrager;
du lefver stark midt i den framtids dag,
som du var född att skåda — icke jag.
Och om, när jag ibland de döda bor,
de blad, jag här har skrifvit, skulle nå dig,
så tänk på mig som på en äldre bror,
som ensam, famlande, har sökt förstå dig,
en bror, som trycker i den tron din hand,
att du skall lyckas nå hans framtids land.
Uppfattningen af jorden som rymdens
hopplösast förvirrade nystan, den psykologiska
fördjupningen, den varma känslan, detta är det
karaktäristiska för Geijerstams senare arbeten,
hvilka här blott med största knapphändighet
komma att vidröras. Medvetandet om att
tillvaron och människohjärtat bjuda på olösliga
gåtor, om också långt ifrån främmande för
Geijer-stam under hans första författartid — i flera t. ex.
af hans tidigaste folkskildringar och äfven i annat
af hans hand står mystiken som en dunkel skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
