Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i bakgrunden — hade dock endast
jämförelsevis sällan kommit till tydligt uttryck. När det
litterära genombrottet hade skett, när man
brutit sig ut ur efterromantikens förfallna,
skumma och fåfängt ideligen hvitrappade borg, var
han i likhet med kamraterna alltför bländad
af den solhvassa dager, som strömmade öfver
verklighetens torg och allmänna platser, för att
han genast skulle få syn på de mer beskuggade
gränderna och afkrokarna i staden, och liksom
de var han alltför berusad af glädjen att
ändt-ligen få skrifva om det »verkliga» lifvet, för att
han genast i början på allvar skulle vilja tro på
tillvaron af sfinxen med gåtorna.
Men många år hade man icke hållit på med
att rita af typer ur världsvimlet, förr än man
klart förstod, hvad man alltid, fast dunkelt, känt,
att det dock finns ting i lifvet, som man ej fattar
med händerna, utan med aningen, och att det
ändå existerar, det där sällsamma, omatematiska
plus, som gör att två gånger två ej blir fyra,
utan fem eller tio. Men detta lärde man sig af
lifvet och af de ensamma timmarna med sig själf,
och när någon kritiker sökt göra troligt, att den
förändring, som iakttagits öfver hela den
realistiska linjen i Sverige, skulle innebära ett
återvändande till gudar, som man stenat, i stället
för en inre mer eller mindre målmedveten
utveckling, är detta blott ett groft taskspeleri. Tro till
äf-ventyrs 80-talets podagergnälliga kritici, att de
varit behjälpliga härtill, kunna de vara förvissade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
