- Project Runeberg -  De nya poeterna. 80-talet. Dokument och kåserier /
372

(1902) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stella Kleve

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

högre grad släppt sig själf lös och hvars en smula
fruntimmersaktiga och lösliga komposition och
flödande pratsamhet redan påminna om fru
Mailings senare icke öfverflödigt intressanta romaner
och äfven eljes icke verka odeladt angenämt,
finnas skildringar gjorda med medryckande
berättarkonst och sidor fulla af verklig poesi. Hur
vacker är t. ex. ej i den sistnämda boken
slutkapitlets skildring af hur Alice sitter där med
ensamhetskänslan ännu kvar i förtrolig
tête-à-tête med den man hon älskar:

Hon såg hans ansikte intill sitt bröst — blekt i
nattens bleka, skumma ljus — ögonlocken slutna och ett
blidt, lyckligt leende omkring läpparne — han anade icke
ens, att hennes ögon nu voro fulla af tårar. Bet tänkte
hon på, hon tänkte så många tunga tankar. Hur
smärtsamt vanmäktig var dock icke all ömhet, när två
människor, som så innerligt hade lefvat sig in i hvarandras lif,
som hon och Georg, som kände hvarandra så intimt, som
älskade hvarandra så högt — när de i ett sådant
ögonblick kunde tänka och känna så milsvidt olika. Hon
tänkte på att märkt eller obemärkt, obetydande eller
tragiskt viktigt, skulle där för hvart älskande människopar
alltid komma ett ögonblick, då den enes själ i hemlighet
bygger upp skiljeskrankor mot den andres, dä en af dem
känner sig ensam om en smärta eller en fröjd, som han
inte kan eller vill dela med den andre. De må anförtro
hvarandra allt: hvar tanke, som födes i deras hjärna, hvart
intryck, hvar känsla — det tjänar till intet; där kommer
alltid en dag då den ene söker en blick i den andres
ögon, han ej finner, då den ene säger något, som den
andre ej förstår. Ty hvart band, som knytes, måste
brista eller slappas, hvart förhållande, hur innerligt och
älskogs varm t det än är, måste en gång bli kyligt och tomt;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sdpoeter/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free