Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som 80-talist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var under det skede af poetens lif, åren 1890
och 1891, då han hopplöst bröstsjuk väntade
döden och drömde om lifvet i Davos och på andra
ställen i utlandet eller hemma, som hans form
och han själf mognade och hufvudparten af den
lyrik skrefs, som i lifskänslans skälfvande
innerlighet, i dödsångestens nödrop från korsfästelsens
träd, i kärlekstrånadens flämtande glöd, i
skym-ningsmelankoliens själfberusning, i formens
svårmodiga och moderna gammaldagsstämning står
— och säkert också länge skall stå — ensam i
vår nyare litteratur. Att på minsta vis
analysera eller värdesätta dessa subtila, med något af
smekningen af en mjuk hand eller en fuktig blick
verkande verser eller Levertins följande diktning
ligger ju utanför dessa kåseriers uppgift, men låt
mig dock påminna, i hvilken grad Levertin såväl
såsom versifikatör som prosaist är betydelsefull
för vår renässanslitteraturs andra skede. Låt
vara att man hos poeten stundom kan uppleta
en eller annan strof, en eller annan versrad, som
för mycket verka experiment, låt vara att man
hos prosatören icke sällan kan finna en eller
annan en smula betänklig språklig vågsamhet,
en eller annan lätt påvisad och lätt rättad logisk
inadvertens, detta bör ju icke låta oss glömma,
att han såsom kanske ingen annan af våra
poeter är svenska språkets grand magicien och
såsom kanske ingen annan af våra
prosaförfattare är den rent litterära typen, poeten, som
berusar sig med ord liksom kvinnor med smycken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
