Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som 80-talist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödssöfda, stilla parkerna
härjande hösten rönt.
Se hur de flyga årena
skugglikt med svaleflykt. . .
Med en känsla spänd ända till bristning lik
den mogna vindrufvan besjunger diktaren
njutningen i att från majestätet och glansen stiga
ned till dalen och ensamheten, den längtan, som
från gulddiademet drifver till gråterskans grofva
hufvudduk, upphörandets lycka och slutets
vällust . . . Eller sjunger han i dikter med en
egendomlig fjälluftens munterhet i versen, en
dionysisk lätthet på foten, en eterns och den starka
luftens glädje om de öfver all hvardagens
bekymmer och futtighet och kärlek och hat
liggande rikena, där luften är kall och
genomskinlig och där tänkaren i isspeglarna ser sig själf
djupt in i ögonen . . .
Oscar Levertin är poeten, hvilken den
moderna tanken beröfvat hvarje spår af den tro
och de illusioner, på hvilka människorna förr i
världen lefde, han är den hemsjuka, längtande
känslan, som böjt sig inför nödvändigheten och
insikten om alltings fåvitskhet, och öfver det
mesta hvad han numera skrifver står den klara,
af intet blodsvall fördunklade tanken lysande och
vägledande som vinterns stjärngnistrande himmel
öfver snöfälten.
Bland 80-talets författare fanns dét tre
brinnande blod, tre gammalromantiska hjärtan. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
