Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som 80-talist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart dukar under för hugskott, kvinnliga nycker
och infall, ett barnsligt humörs alla ojämnheter
och brutaliteter, och icke nöjer sig med sin poesis
intima och egendomligt inredda kapell utan också
måste lägga sig till med en liten privat
hemfilosofi och en liten privat bekvämlighetsreligion
att praktisera i skumrasket, vill Oscar Levertin
ödmjukt låta sin dröm knäfalia inför den stora
tomhet, som synes honom såsom det enda vissa.
Det är stort och det är vackert, och dock!
Resignationen från alla drömmar och all tro,
känslan af ständig närvaro inför förintelsens
stora skumögda gudinna, dödens smala hand på
pannan och lamande grepp på armen, allt detta
har säkert också stulit mycket af kraften från
hans eget skaplynne. Han kan-säkert ej längre
riktigt helt låta lifvet fatta sig och föra sig
hän och han har säkert ej längre mycket kvar
af det dådlustiga och starka humör, som låter
poeten skapa nya brokiga världar och blåsa
verklighetens friska luft in i blodet på människor,
dem hans egen tanke bildat. Det ligger som en
allmän, trött och en smula föraktfull scepticism
— enligt min uppfattning är det denna som
för-anledt talet om saknad af »lif såskådning» —
öf-ver det mesta af hvad Levertin numera
producerar och ofta, till exempel i den mera som ett
vackert och skimrande bijouteri än just som
blodfullt lif verkande Magistrarna i Österås, ser
man människorna i hans böcker liksom långt på
afstånd och skilda från oss af en genomskinlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
