Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, veta hur deras celler danas? Hvad tjänar
det till att äflas och bråka, när ödet dock vältrar
sig fram öfver människorna som då åskbyarne
gå lågt. en mörk natt och regnet öser och
blix-tame tända hvarandra och bli en enda? Så låt
oss då hellre sitta stilla i lifvet och se oss
omkring med stora skrämda sorgsna ögon efter
någon, som vi kunna sluta oss intill, riktigt tätt och
varmt intill, och som kan få källådrorna i vårt
väsens djup att flöda ...
Också som novellist är så Ola Hansson —
om man frånser hans med ett — förefaller det
mig — en smula ansträngdt drastiskt humör
skrifna berättelser ur studentlifvet eller de rent
realistiskt hållna lifsskildringarna, af hvilka
några, t. ex. Fru Ester Bruce, förefalla nästan
alltigenom ledsamma och ointressanta — poeten
med Skåneslättens drömmeri och veka svårmod
i själen. Det bästa och mest personligt
vibrerande han skrifvit är så ingenting annat än
dröm-merier öfver hemslätten som öfver en älskad text,
öfver allt lyser här igenom den gamla katolska
bygden med dess längtan till ro och
undergifven-het, och öfverallt darrar här ett katolskt hjärtas
hela melankoli och leda vid en samtid, som
surrar af maskiner och som vill förklara allt, och
skälfver en tanke, som skulle vilja slå sig till ro
i den feodala jordens och de sinnligt och
hän-gifvet glödande kyrkfönstrens tider.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
