- Project Runeberg -  De nya poeterna. 80-talet. Dokument och kåserier /
432

(1902) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

patos han förut blekare och svagare inlagt i en
Johannes Karr och andra. Judas är den
förtrampade, som en gång burit hufvudet högt, den
en gång väckte, hvars lågor lifvet förgripit sig
pä och kväft, mannen med de bleka och
sammanpressade läpparna, det förhårdnade och bleka
ansiktet, men som likväl — fast dunkelt och
omedvetet — blott längtar efter ett öga för hans att dö
i, en famn där han kan få gråta ut allt sin tillvaros
elände. Hela Tor Hedbergs egen
författarindividualitets nordiska bundenhet och vekhet,
reservation och ömhetstrånad, liar här stort och äkta
återspeglats. Det är hans mest personliga
skapelse, hans mest af lif och smärta skälfvande
frambringelse. Det är »en son af många tårar».

Stora partier af boken äro också helt enkelt
mästerliga. Hur ädelt med sina stora, tunga,
sakta och epilogiskt fallande ord verkar ej till
exempel i andra delens begynnelse skildringen af
hur hösten drager in öfver landet:

Öfver Judalandet gick hösten fram. I Galiléen
frossade den af sommarens hela öfverfiöd, växlande i
förstörelse och mognande; den mejade ner den sista resten af
ängarnes blommor och lade fälten i dunkelgul prakt,
löf-vade af de gröna dungarne ocli kom drufvorna att glöda,
gjorde fruktträdens grenar tunga och fvllde skördefolkets
korgar; under de heta dagarne gledo molnens skuggor
öfver Genezareths blåa yta och öfver bergens skiftande
sluttningar, på kvällarne, då solen sjönk, glödde de höga
spetsarne som af en inre eld, men under nätterna svepte
en kall vind fram öfver höjderna, kastade sig ner i
dalarne, hven genom klyftorna, ruskade på do små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sdpoeter/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free