- Project Runeberg -  Svenska folkets seder /
235

(1846) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.235

nötskal, ärtris m. ra., hvaraf menniskan blef sä
maktlös och kroppen svulnade upp, att otaligt
många deraf blefvo döde; och det fattiga
all-roosefolket, som intet fick i sin mun, letade
efter ben att koka sig sàdsoppa uppå. Fanns ock
mänga enkor döda pä marken utmed
gärdes-gårdarna på enbackarne, hafvande rökullagräs,
frö sora växte på åkrar, så ock annat slags gräs
i munnen. Hemma i husen, under logar,
bad-stugu-ugnar och hvarest de kunde sig intränga,
funnos döda menniskor, så att det — Gud
förbättre! — var nog göra att dem till
kyrkogården förhjelpa, ehuruväl mänga af de dödas
kroppar uppåtos af hundar. Barnen svulto ihjäl vid
sina mödrars bröst, ty de hade intet att gifva
dem till äta. Många qvinnor, sä väl som
manspersoner, unga och gamla, nödgades begynna
stjäla, så att ingen kunde behålla sina håfvor
hvarken inom eller utom lås. Bygdes ock
galgar i hvart härad, sora hängdes fulla af
miss-dådare. Af qvinfolken slogs huden, skars håret
och öronen af vid galgen. Uti Söderby i
Gil-stads socken på Kållands härad, åt en vid namn
Jon Börjesson i hungern och döden fingrarne af
sig. Äkta folk, som kärliga voro, gingo i suck
och grät, och jeinrade sig att de skulle i sådan
stor nöd slita sitt äktenskap och vandra i sär,
och aldrig mer fä se hvarandra i denna verlden.
För hungern skull blefvo ock månge lamslagne
af dem som miste sina egodelar genom stöld.
1 en frimarknad kunde en menniska icke fik
köpa så mycket som hon kunde släcka sin
hunger med; och var menniskan så omättlig, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/seder/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free