Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfversikt af missionens äldsta historia - B. Den äldsta kristna kyrkans mission efter apostlarnes dagar - Ordets förkunnelse - Lefvernets vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14 —
dradet fordrade två eller flera års undervisning och deltagande i
församlingens gudstjänst, innan man genom dopet upptog de forne
hedningarne i församlingens gemenskap.
Ett annat betecknande drag i martyrtidehvarfvets mission är det
stora arbete, som nedlägges på att vinna de bildade inom
hednavärl-den. Då kristendomen under medeltiden nådde till de gotiska folken
— och sedermera nästan öfverallt, om ock långt ifrån i lika hög grad
kom densamma, ditförd af öfverlägsen bildning. I äldsta kristna
kyrkan är förhållandet från början alldeles motsatt. Och i den
mänskliga bildningen bor en makt, som måste belägras på sitt eget vis.
Den store kyrkofadern Origenes yttrar därom de bekanta orden: »Jag
vill röfva bort egyptiernas guld och göra altarkärl däraf». Och
enligt hans föredöme blef det en vanlig sed, att de ypperste kristne
ynglingar rent af studerade vid de hedniska visdomsskolorna för att
kunna bemästra den anda, som utgick därifrån. Också litteraturen
måste kyrkan taga i sin tjänst för att blifva hörd af den bildade
världen, hvarför vi allaredan från midten af 2:a århundradet möta en hel
serie kristliga försvarsskrifter (apologier), i hvilka evangeliet
framställes i sin öfverlägsenhet såsom anbefallande sig åt en hvar
människas djupare eftertanke och samvete.
Lefvernets vittnesbörd.
Den äldsta kristna kyrkans mission lämnar oss ytterligare en
tydlig insikt om, hur stor makt de kristnes heliga lefverne i sig
innebär. Det vittnar högt, äfven utan ord, och eger äfvenledes en
underbart öfvertygande kraft i de fall, då människorna icke vilja höra.
»Se, huru de älska hvarandra!» är hednavärldens, genom
traditionen bevarade utrop af förundran öfver det kristna församlingslifvet.
Och då kyrkans lif antog större former och kunde göra sig gällande
inom samhället, utöfvades de goda gärningarna icke blott man och
man emellan, utan den kristna barmhertigheten satte i verket
gemensamma företag, som erhöllo den mest afgörande betydelse för hela
samhällets omdaning. En ordnad fattigvård, barmhertighetsyttringar
mot »samhällets styfbarn», sjukhus m. m. voro någonting okändt i
gamla tiden och vittnade därför så mycket kraftigare om den nya
kärlekens ande. Ja, så stor var kraften af dessa gärningar, att kejsar
Julianus Affällingen, som midt i fjärde århundradet gjorde sitt
märkliga försök att återupplifva den redan besegrade, döende hedendomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
