Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - B. Reformert mission under 1600-talet - Uppspirande missionssinne i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 51 -
nen. Sålunda bad en krets engelske och skottske präster år 1644
parlamentet om understöd för utsändandet af missionärer bland
indianerna. Men först genom berättelserna om Eliots arbete väcktes för
denna sak så mycket intresse, att någonting kunde uträttas. Det
uppvaknande missionssinnet fann stöd i den åsikten, som hystes af icke
så få teologer, att indianerna voro efterkommande af de bortförda tio
Israels stammar.
År 1646 stadfäste genom lag det s. k. långa parlamentet
upprättandet af en särskild missionsförening för indianerna (»Corporation
for promoting and propagating the Oospel of Jesus Christus in New
England»). Sällskapets inkomster betryggades genom inköp af fast
egendom, och Eliot erhöll ett särskildt understöd på 50 pund
sterling (omkring 900 kr.) *).
Under Cromwell vann indianmissionen kraftigt understöd af
regeringen. En kyrkokollekt för densamma påbjöds i alla Englands
kyrkor, och bland indianerna utsändes kringresande skollärare. Ja,
Cromwell umgicks med en ännu större plan, nämligen att upprätta
en stor internationell evangelisk propaganda-anstalt såsorn motstycke
till den romersk-katolska. Hans död afbröt hans planer (1658).
Vid Stuartarnes återinsättande (1660) sökte man att plundra
sällskapet, men det räddades och erhöll 1662, i synnerhet genom den
berömde vetenskapsmannen Robert Boyles inflytande, ett nytt
privilegium. I egenskap af detta sällskaps ledare under hela trettio år och
såsom direktör i ostindiska kompaniet verkade denne man kraftigt för
evangeliets förkunnande både i öster och väster, för
bibelöfversättningar m. m. Han stod i ständig brefväxling med Eliot och andre
missionärer och testamenterade sin egendom till Guds rikes befrämjande.
Allvarliga, väckande missionsröster hördes (Alleine, Oxenbridoe,
Prideaux) men trots allt blef det icke något samfälldt och varaktigt
missionsarbete från moderkyrkans sida. Det var blott ett ringa fåtal,
i synnerhet puritaner, som började få ögonen öppnade.
Något lifligare upplågade efter Stuartarnes fördrifvande 1688
ifvern för Guds rikes utbredande. Wilhelm iii af Oranien
understödde i egenskap af Englands konung alla ärliga bemödanden i
kristlig riktning. År 1698 stiftades — under kyrkans kamp mot den
beryktade ateist- och deistklubben — det nuförtiden så stora och
berömda »Sällskapet till främjande af kristlig kunskap» (»Society for
*) Detta första missionssällskap verkade, om ock svagt, ända till 1775 under det
nordamerikanska frihetskriget. De återstående penningmedlen kapitaliserades. År 1786
återupptogs dess arbete i nuvarande britiska Nordamerika (sedermera äfven i Västindien).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
