Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - D. Herrnhutarnes mission - Herrnhutarne på Grönland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 92 -
Tyvärr uppstod mellan Egede och bröderna en pinsam tvist,
förd mestadels genom långa skrifvelser (oaktadt de bodde på knappast
en half mils afstånd från hvarandra), och Christian Davids »otidiga
omvändelseifver» — såsom herrnhutarnes historia säger —
omöjliggjorde samarbete. Egede fortfor dock, så länge han vistades på Grönland,
både att hjälpa dem med språket, som vållade de obildade bröderna
stora svårigheter, och bispringa dem under sjukdom och annan nöd.
Christian David, som blott skulle sätta arbetet i gång, återvände
1735, sedan ett par andra bröder ditkommit. Men de första åren
voro outsägligt svåra. Grönländarne tycktes alldeles hafva tillstoppat
öronen; de hånade bröderna, stulo deras böcker och kastade slutligen
sten på dem, sökte förstöra deras fartyg, ja, omringade en gång
deras hus i akt och mening att mörda dem. Men bröderna voro
ståndaktige i tron, och slutligen började det att ljusna för dem.
Hos en enda hade de spårat en vaknande insikt, då år 1738 en skara
från södra Grönland besökte Nya Herrnhut. Missionär Beck, som
just höll på med att öfversätta evangeliet om Jesu lidande i
Getsemane, uppläste detta för grönländarne och, själf starkt gripen, vittnade
han om Frälsarens kärlek. Då utbrast en af dem, Kajarnak: »Hur var
det? Säg mig det en gång till, ty jag vill också gärna blifva salig!»
Sådana ord hade bröderna aldrig förut fått höra på Grönland. Efter
ett längre samtal drog skaran bort igen, men några veckor därefter
kommo många af dem tillbaka, och Kajarnak infann sig allt oftare
och oftare, till dess han — trots sina landsmäns både goda och onda
ord — stannade i Nya Herrnhut. Och han vittnade inför sina
närmaste, så att slutligen öfver ett tjugotal infödingar uppslogo sina
bopålar hos bröderna, och Herrens verk kunde märkas på fleres helt
och hållet förändrade lefverne. Den 30 mars 1739 blef Kajarnak
under stor rörelse döpt jämte hustru och tvänne barn.
Glädjen häröfver efterföljdes dock af nya vedervärdigheter.
Hedningarne från Nordgrönland mördade Kajarnaks svåger och traktade
äfven efter hans lif, så att han till brödernas stora sorg tillika med
de allra fleste infödingarne flydde tillbaka till sydlandet. Därstädes
vittnade de emellertid om Herren, och snart kommo andra
grönländarefamiljer till Nya Herrnhut för att erhålla undervisning. Och af
Kajarnak hade bröderna själfve lärt sig, huru ordet kunde finna väg
till hedningarnes hjärtan. Hittills hade de trott, att man måste börja
med att lära hedningarne innehållet af första trosartikeln. Det blef
en fullständig omhvälfning i hela deras predikosätt, i följd hvaraf
den egentliga hjärtetonen i herrnhutarnes tro blef frigjord, så att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
