Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - D. Herrnhutarnes mission - Kaplandet och Surinam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 101 -
och förkunnade evangeliet. Stort tålamod kräfdes på grund af
hottentotter-nas ostadighet, men genom sin outtröttliga kärlek vann han dock många.
Ar 1742 blef han genom bref hemifrån prästvigd, och på själfva
hemresan från Kapstaden, där han erhållit detta budskap, döpte han i
en flod, som de redo förbi, den förste hottentotten, sin följeslagare
Willem, sedermera hans medhjälpare. Flere kommo sedan, men
häröfver blefvo holländarne i staden förbittrade, enär de aldrig kunde
tänka sig, att de eländige infödingarne skulie göras till deras jämlikar.
Myndigheterna förbjödo honom att döpa, och hans fiender förtalade
honom i Holland till den grad, att han slutligen ansåg för
nödvändigt att resa hem och rättfärdiga sig.
Han tog 1744 ett rörande farväl af sin lilla hjord, som nu
bestod af 47 personer, som han aldrig mer fick återse. Visserligen var
det honom lätt att vid sin ankomst till Europa rentvå sig från alla
beskyllningar, men holländarne förbjödo honom att återvända, och
alla hans egna och brödraförsamlingens invändningar däremot voro
fruktlösa. Hans hjord samlades ännu i långliga tider kring det
päronträd, som han planterat, och han fortfor att i sitt hjärta bära dem på
bönens armar, intill dess han dog i Herren 1785.
Ej heller Herrnhut glömde bort hottentotterna. Under ett halft
århundrade aktade man på tidens tecken, om ej någon möjlighet för
missionens återupptagande skulle visa sig. Och omsider ljusnade det.
År 1792 fick man tillåtelse att sända tre bröder till Kap. De bosatte
sig på den gamla platsen, Bavianskloof, hvarest dock stora
förändringar inträffat. Här och hvar fanns ännu en kraal, men de fleste
infödingarne voro nu, afsigkomne och förtryckte, i tjänst hos de
holländske boerna. Desses sinnelag mot missionen var oförändradt: några
hotade med att slå ihjäl herrnhutarne, andra sökte att afskräcka
hottentotterna genom att inbilla dem, att främlingarne hade kommit endast
i afsikt att bortföra dem som slafvar. Men bröderna läto sig icke
bortjagas. De återfunno kvarlefvorna af Schmidts forna hus och
trädgård, och under hans päronträd, som nu vuxit i höjden, höllo de sin
första predikan. Bland de tillstädeskomne hottentotterna fanns ock en
gammal kvinna, Lena, som blifvit döpt af Schmidt. Ålderdomssvag
och nästan blind, kunde hon dock ännu minnas den gode läraren
och gömde som en talisman det nya testamente, som han en gång
skänkt henne.
Snart kunde bröderna döpa de förste omvände, och ankommande
främlingar uttalade sin förvåning öfver, huru stilla och idogt de förut
så ostadige hottentotterna odlade Bavianskloofs bördiga fält. De där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
