Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - D. Herrnhutarnes mission - I Nordamerikas urskogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 104 -
dig från himmelens och jordens Herre. Han låter dig veta, att Han
gärna vill göra dig salig och rycka dig bort från allt det elände,
hvari du är försänkt. Fördenskull har Han blifvit människa, låtit sitt
lif för människorna och utgjutit sitt blod för oss o. s. v. Därpå lade
han sig att sofva på en planka i mitt tält. Då tänkte jag: Hvad är
det för en man? Han ligger ju och sofver så godt. Jag kunde ju
lätt slå honom ihjäl och kasta honom ut i skogen — hvem skulle
väl bry sig om den saken? Men han är bekymmerslös. — Hans ord
kunde jag emellertid icke blifva kvitt. Till och med i sömnen drömde
jag om det blod, som Kristus utgjutit för oss. Då tänkte jag: detta
är någonting annat! Och jag gaf mig till att för de andre indianerna
förklara de ord, som Christian Heinrich fortfarande sade oss. På
detta sätt har genom Guds nåd väckelse börjat hos oss. Därför
säger jag: Bröder, prediken för hedningarne Kristus, hans blod och hans
död, så framt I viljen sprida välsignelse bland dem.»
Och evangeliet utbredde sig nu icke blott i Schekomeko, utan
ock i de kringliggande indiansamhällena.
Zinzendorf kom äfven själf vid denna tid till Amerika, samlade
bröderna till missionsförhandlingar och företog trenne faruppfylida och
mödosamma färder till olika indianstammar, hvilka förvånade sig öfver
denne märkvärdige man, som kommit hvarken för att vinna land eller
idka köpenskap. Med irokeserna upprättades ett formligt
vänskapsförbund, hvilket sedermera för bröderna banade vägen till en
vidtomfattande missionsgärning.
Men ovännen hvilade icke. De hvite bränvinshandlandena, hvilkas
varor de kristne indianerna försmådde, sökte jämte de andligen döde
engelske koloniprästerna att förtala bröderna inför indianerna. Men
desse gåfvo samma svar, som en af dem, nämligen: »De må vara
hvilka som helst; jag vet, hvad de sagt tnig, och hvad Gud har gjort
mot mig. Sen blott mina stackars vänner, som ligga i redlöst
tillstånd druckne utanför era dörrar! Hvarför gifven I dem icke lärare,
som skulle kunna göra dem till andra människor? För fyra år
sedan var jag likadan — som ett djur —, och ingen bekymrade sig
därom; men bröderna predikade för mig om Jesu blod, så att jag
blifvit löst ur syndens träldom.» Sedermera utspred man bland
engelsmännen det ryktet, att bröderna stode i landsförrädisk förbindelse
med fransmännen i Canada. Och oaktadt deras fullkomliga oskuld
utfärdades 1744 befallning, att alla bröderna skulle lämna landet. Det
gafs ingen undanflykt; bröderna måste draga till Pennsylvanien.
Sche-komekos kristne indianer flyttade snart efter och anbragtes — efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
