Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - E. Förberedelsen till det stora genombrottet - Rationalismen och revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 121 -
missionssinne blottade stämningsvåg såsom ett led i förberedelsen till
det stora genombrottet inom missionen.
Det fattades någonting i pietismen. Trots sin lefvande
anda och sin nitälskan för Guds rike var den i flera afseenden
begränsad, så att den icke var fullt skickad att vara missionens bärare.
Men hvad pietismen saknade, var just det, som rationalismen förde
fram. Däri bestod den sanningskraft, hvarigenom den vann
framgång, och dymedelst har densamma efterlämnat ett arf, hvarmed
tros-lifvet verkligen riktades, då det återfick sin rätt inom kyrkan.
Rationalismens lösen var det mänskliga, det humana.
Pietismen hade alltför trångsynt betonat blott det mänskligas motsats till
det kristliga; för återstoden af det ursprungliga gudsbelätet hos
människan saknade den all blick, äfvensom för den fond af kristligt-sedliga
lifskrafter, som folkkyrkans långa utveckling aflagrat i världen. Här
tog rationalismen vid, och ingen, som känner kyrkans lif före och
efter rationalismen, skall kunna förneka, att den senare, trots sin
öfriga andefattigdom, lärt kyrkan mycket i detta afseende.
Äfven för missionen har den friare blicken på det humana
varit af väsentlig betydelse. Ty därigenom fick man, frigjord från
det ortodoxa åskådningssättet, lära sig att se naturligt på
hedningarne. Den gamla dogmatiken gjorde dem nästan till djäflar, ovärdiga
till och med Frälsarens kärlek. Rationalismen var naturligtvis böjd
för att »idealisera» dem, ställa dem alltför högt, liksom om de vore
af naturen goda. Men resultatet blef, att man åtminstone fick lof att
som människa betrakta dem som människor och älska dem som
medmänniskor. Den stora världsrörelsen för slafveriets upphörande,
hvilken alltigenom är i samklang med missionsväckelsen, vore
otänkbar utan denna vidsträcktare blick.
Härtill kommer äfven en annan viktig punkt. Reformationen
hade i och genom sin brytning med Rom ställt kyrkan under
landsherrens styrelse, och den protestantiska kyrkan hade under sin
fortsatta utveckling understödt envåldsmakten för att i gengäld erhålla
stöd af denna. Också pietismen sökte skygd under absolutismens
vingar (ehuru redan dess små konventiklar voro densamma en nagel
i ögat), och den kunde alls icke fatta värdet af den medborgerliga
friheten. Den halleska hednamissionen styrdes af ett kungligt danskt
kollegium.
Här är det återigen rationalismen och de därmed besläktade
historiska strömningarna, som skaffa frisk luft och skapa de
lifsbetin-gelser, utan hvilka hela det senaste århundradets storartade utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
