Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - E. Förberedelsen till det stora genombrottet - Den direkta förberedelsen. Förbönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 123 -
Herrnhutarnes arbete blef — ehuru de voro ett litet,
afsöndradt samfund och gingo till Herrens gärning utan att fråga efter
andras uppfattning — småningom för alla lefvande kristne en
underbart tyst, men dock kraftig predikan. Efter hand som åren gingo
och det visade sig, att det hvarken var någon kortvarig svärmisk
galenskap eller någon omöjlighet i och för sig — då jubelfesterna med
anledning af deras missions 25- och 50-åriga bestånd drogo till
sig många undrande blickar — måste det ropet ljuda för andra
lefvande kristne: Herren kännes vid detta arbete, Herren vill det!
Den dansk-halleska missionen har egt sin särskilda
betydelse genom att på tvänne vägar förbereda den senare
missionsväckelsen. Dels drog densamma genom sin samverkan med det engelska
»Sällskapet för främjande af kristlig kunskap» engelske kristne i
hemlandet in i missionsarbetet, dels fick den — i synnerhet genom Schwartz
— nåden att väcka och föra till rätt uppfattning af missionen en
liten, men betydelsefull krets af engelsmän i Indien, från hvilka just de
starkaste missionstillskyndelser utgingo vid århundradets slut.
Äfven indianmissionen har haft en mycket stor betydelse.
Det var den, som redan midt på 1600-talet framkallade en ganska
betydande missionskärlek i England. Och ehuru den drefs endast på
spridda orter och stötvis, slocknade dock icke de tända glöderna igen,
utan vidmakthöllos så smått under den efterföljande tiden. Det
engelska »Sällskapet för evangeliets utbredande» började ett
missionsarbete bland irokeserna; och ett skottskt sällskap, stiftadt 1709 (»Hon.
Society for the Propagation of Christian Knowledge»), slog
sig likaledes på indianmission. Dettas mest berömde missionär är
David Brainerd, född i Connecticut 1718, en ättling af en af
pil-grimsfäderna. Strängt religiöst påverkad alltifrån sin tidigaste
barndom, greps han af den metodistiska väckelsen och brann af längtan
efter att själf få lof att tjäna Herren. Tidigt förlorade han bägge sina
föräldrar, men lyckades dock få studera vid Yales College, hvarifrån
han emellertid blef relegerad, därför att han hade frånkänt en af sina
lärare lifvet i Gud. Vid 24 års ålder nådde han sina önskningars
mål och kastade sig under brinnande bön på missionsarbetet. Kroppslig
svaghet, som dock ej hindrade honom från att uthärda svåra
strapatser, och ett medfödt svårmod tryckte honom alltid. Känslan af egen
ovärdighet tyngde honom så starkt, att trons frid och fröjd
upprepade gånger förmörkades i hans hjärta af svåra anfäktelser. Men just
genom denna ständiga kamp fanns hos honom en egendomlig,
betagande glöd. Blott fyra, fem år fick han lof att verka, innan ett länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
