Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - A. Missionsväckelsen inom kristenheten - Banbrytaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 128 -
Gossen var skrofulos och kroppsligt svag, men visade tidigt en ovanlig
vetgirighet och lust att läsa samt en okuflig vilja. »Hvad Carey
påbörjar, det genomför han ock,» hette det redan bland hans unge
kamrater.
Vid fjorton års ålder blef han satt i skomakarelära; han kunde
ju icke lefva af att botanisera och samla insekter. Men han öfvergaf
därför icke böckerna. Latin hade han förut lärt sig själf ur en
gammal grammatika; nu påträffade han i en bok några grekiska
bokstäfver, och han gaf sig icke ro, förrän han gjort sig förtrogen också
med detta språk.
Från Bunyans »Pilgrimsresa» hade han visserligen mottagit
intryck, men det var först vid en ålder af 17 år, som han blef andligt
väckt under inflytelse af dels en kamrat, dels den bekante prästen och
bibeltolkaren Thomas Scott. Snart slöt han sig dock till baptisterna
och började, 17 år gammal, predika, allt under det att han därjämte
måste sköta sitt handtverk. Följande år dog hans mästare, och Carey
öfvertog affären genom att gifta sig med arftagerskan, mästarens ogifta
syster, en stackars obildad flicka, som aldrig förmådde följa honom
på hans höga flykt, och som — sjuklig till lynnet — hela lifvet
igenom plågade honom med sina nycker och sin oböjlighet.
Därtill kom sjukdom, och fattigdom tillika med den. I sitt
handtverk nådde Carey aldrig högre än att blifva en medelmåttig
skoflickare. År 1786 blef han präst vid baptistkapellet i Moulton emot
en årlig lön af 300 kronor. Han började då äfven hålla skola, men
förmådde icke hålla styr på barnen. Hans inkomster voro ej heller
större, än att han måste fortsätta med att sy skor och hvar annan
lördag vandra till Northampton med sitt bylte för att afyttra sina
varor. Men i sin skola lärde han själf geografi och fick ögonen öppna
för, huru stor del af jorden som ännu låg försänkt i hedendomens
mörker. Härom sökte han skaffa sig vidare upplysning genom att
läsa allt, hvad han kunde komma öfver af resebeskrifningar o. d.
Framför allt kände han sig gripen af Cooks böcker. Hans hjärta
började brinna. På väggen i sitt rum hängde han upp ett stycke
papper, på hvilket han efter sin ringa förmåga gjort ett utkast till en
världskarta för att ständigt hafva hednalanden för ögonen.
Vid ett prästmöte i Northampton vågade han framkasta den
frågan »om icke Herrens befallning till apostlarne att göra allt folk
till lärjungar vore bindande för alla tider», men mötets ordförande,
Ryland, rusade upp och sade: »Unge man, sätt er ned! Om det
behagar Gud att omvända hedningarne, så gör Han det utan er och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
