Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - A. Missionsväckelsen inom kristenheten - Banbrytaren - Väckelsen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 130 -
utan att få sina redan betalda reseafgifter godtgjorda. Men slutligen
blef dock allt klart. Careys hustru ville nu följa med, och på ett
danskt fartyg afseglade de från Dover den 13 juni 1793, besjälade
af missionens stora segervisshet, såsom det framlyser ur Careys ord,
nedskrifna under resan öfver oceanen: »Jag hoppas, att sällskapet skall
gå framåt och tillväxa, och att hedningarnes mångfald må höra
sanningens härliga ord. Afrika är blott ett litet stycke väg från England,
Madagaskar något längre. Sydamerika och alla de talrika och stora
öarna i den ostindiska arkipelagen skola, hoppas jag, då icke blifva
förbigångna.»
Väckelsen i England.
Stiftandet af det första missionssällskapet är ännu icke liktydigt
med, att det kristna England blifvit väckt till missionslif.
Partikular-baptisterna voro ju blott en liten, oansenlig sekt, och rörelsen började
långt ute i landsorten. Likväl var impulsen gifven, och flere började
vakna. Careys flygskrift gjorde verkan. D:r David Booue tog
initiativet till upprättandet af tidskriften »Evangeliskt Magasin», hvari
missionsvännerna kunde taga till orda. Melville Horne, som varit präst
i den engelska kolonien i Sierra Leone (Guineakusten), utsände »Bref
om missionen», som i starka ordalag anklagade Englands präster för
att »dölja under ett kläde den outransakliga rikedom, aposteln
Paulus satte sin högsta ära i att förkunna för hedningarne».
De väckte emotsågo med ängslan underrättelser om de först
utsände missionärerna. Omsider efter fjorton månaders förlopp fick
man bref från Carey, och nu töfvade icke d:r Bogue längre.
Baptisterna borde icke vara ensamme om arbetet och äran. I september
1793 utfärdade han ett upprop till de »evangeliske dissenters, som
erkänna barndopet,» att med det snaraste stifta ett sällskap, som skulle
kunna samla kristne af olika bekännelser till gemensamt arbete för
missionen och utsända åtminstone 20-—30 missionärer.
Verkan häraf var alldeles öfverraskande. Från många håll
anmäldes tillslutning — jämte betydliga gåfvor. En präst i den
engelska statskyrkan, Haweis, gaf näring åt den lågande ifvern, och i
september 1795 församlades 200 präster och en stor krets andra
missionsvänner i London. Mötena varade i trenne dagar under
»ofantlig» tillslutning. Det var liksom en ny pingstdag, då kristne från
olika kyrkliga samfund — äfven från statskyrkan — sålunda för första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
