Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - B. De förste banbrytarne därute - Serampur-missionen - Fortsatt mission i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 145 -
styggligheterna och omöjliggjorde slutligen för handelskompaniet att
rent af främja afguderiet. Carey stiftade Indiens åkerbruks- och
trädgårdssällskap; själf en stor blomstervän., anlade han en botanisk
trädgård i Serampur och upprättade den första sparbanken i landet. Men
uti allt sitt görande bevarade han sin stora ödmjukhet. »Tala icke
om William Carey,» sade han till den unge Alexander Duff, som
besökte honom, »utan om Careys Frälsare.»
Omsider efter 40 års ihärdigt arbete nalkades det år 1834 mot
slutet för Carey. Han arbetade dock ännu med försvagade krafter på
sina öfversättningar; så låg han stilla på sin sista sjukbädd, vårdad
af sin tredje hustru, och väntade på Herrens stund. Både biskop
Wilson och generalguvernören lörd Bentinck besökte honom ständigt.
Den 9 juni 1834 insomnade han lugnt och blef under
utomordentligt stort deltagande begrafven på kyrkogården i Serampur.
Hinduiske och muhamedanske fattige begräto förlusten af sin bäste vän,
och öfverallt i staden flaggades på half stång.
År 1837 efterträddes han af Marshmann, hvars stora förmåga
och energi haft en så väsentlig del i Serampurmissionens segrar.
Denna egde vid ledarnes bortgång 33 stationer, spridda öfver landet
ända så långt bort som till Delhi, med 49 präster, af hvilka hälften
utgjordes af infödde, 126 goss-skolor med omkring 10,000 hednabarn,
27 flickskolor och i Serampur en ansedd högskola för högre bildning.
Fortsatt mission i Indien.
Wilhelm Tobias Ringeltaube var född 1770 och son af en
präst från Schlesien (slutligen superintendent i Stettin). Han var i
hemmet uppfostrad i den gamla tron, studerade teologi i Halle och
blef därstädes starkt påverkad af tvänne böcker, nämligen Hans Egedes
bok om Grönlandsmissionen och Kants »Kritik af det rena förnuftet».
Efter aflagd examen blef han allvarligt väckt och lät sig af det
engelska »Sällskapet till främjande af kristlig kunskap» utsändas till Calcutta
1797 för att återupptaga Kjernanders arbete. Detta motsvarade dock
icke hans höga förväntningar, och följande år reste han hem igen.
År 1883 blef han ånyo af Londonsällskapet utsänd till Indien och
bosatte sig i Trankebar, för att lära språket.
I närheten af Indiens sydspets funnos alltifrån Schwartz’ tid i
Tinevelli och Travankor små kristna församlingar, i synnerhet bland
de s. k. sjanarerna (en gren af sudras). En fakir från denna trakt,
H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
