Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - B. De förste banbrytarne därute - Fortsatt mission i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 146 -
som icke fann samvetsfrid i dyrkan af Siva, hade på en pilgrimsfärd
blifvit väckt af missionär Kohlhoff från Trankebar och sökte nu en
missionär till sin hemort. Ringeltaube följde med honom, men då
han af radjan förbjöds att bosätta sig därstädes, slog han sig ned i
Palamkotta vid Tinevelli, hvarifrån han verkade outtröttligt genom
resor rundtomkring i bygden. Sedermera fick han dock tillträde till
Travankor, döpte den sistnämnde fakiren, hvars barnbarn ännu i
egenskap af präst verkar till välsignelse där i trakten, och väckte en
betydande rörelse. I den torftigaste dräkt drog Ringeltaube genom
landet, bodde i de uslaste kojor och förkunnade evangeliet öfverallt.
Åt-skilliga kyrkor och skolor stå ännu som minnen af honom.
Penningar aktade han för intet. När han utfått sin kvartalslön, betaide han
sin tjänare för de senaste månaderna och skänkte allt det öfriga åt
de fattige. Men han kunde blifva mycket uppbrusande och slog då
i vredesmod sin tjänare och sina infödde kristne. Efter bästa
förmåga sökte han att upprätthålla tukt och ordning inom församlingarna,
byggde kyrkor och skolor och har döpt inalles öfver 900 personer.
År 1816 lämnade han Indien — man vet ej riktigt af hvad
orsak; troligast är det nog, att hans hälsa blifvit bruten i följd af
klimatet. Han nedsatte sig i Kaplandet, där han säges hafva blifvit
mördad af kaffrerna på en resa 1820.
I motsatta ändan af det stora landet finna vi en annan ensam
banbrytare, hvars korta missionslif på grund af hans ädla
personlighet och brinnande nit utöfvat ett stort inflytande genom sitt föredöme.
Henry Martyn var född i Truro i Cornwall (England) den 18
februari 1781. Hans far var ursprungligen grufarbetare, men hade
tjänt sig upp, så att han kunde låta sin mycket begåfvade men
sjuklige son studera. Vid 16 års ålder kom Henry till Cambridge
och hängaf sig, full af äregirighet, åt studierna. Det var hans mål
att blifva en berömd jurist. Hans lysande examina utgjorde hans
faders glädje. Men år 1799 nådde honom plötsligt budskapet om
faderns död. Djupt gripen häraf, gaf han sig till att läsa Guds ord
och att bedja. Ch. Simeons predikningar öppnade ännu mera hans .
ögon, och dennes skildring af Careys lifsgärning fick tillika med
läsningen af Brainerds lefnadsbeskrifning afgörande betydelse för honom.
Herrens ord: »Gån ut och gören alla folk till mina lärjungar!»
träffade honom som en personlig befallning, och han anmälde sig hos
det nystiftade kyrkliga missionssällskapet, som dock icke fick röna
glädjen af att utsända honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
