Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 168 -
England.
Den konfessionella söndringen hafva vi allaredan under
genombrottets tid spårat på tvänne punkter: baptisterna fingo ända från
början (1792) sitt eget missionssällskap, och från den episkopala kyrkans
sida stiftades snart därefter (1797) kyrkomissionssällskapet (C. M. S.).
Denna söndring fortgår nu både utom och inom den engelska
statskyrkan.
Vi kunna icke följa i enskildheter utvecklingen hos de
afvikande, fria trossamfunden i England, hvilkas antal är legio. Blott
metodisternas viktigaste missionssällskap må här omnämnas.
Mis-sionsifvern låg ju metodisterna i blodet alltifrån början. Bröderna
Wesley drogo själfve till Amerika allaredan 1736, och Th. Coke
färdades under en hel mansålder omkring i världen såsom ledare af
metodisternas missionsarbete (se sid. 126). Vid hans död kände man
behofvet af ett organiseradt gemensamt missionssällskap, och sålunda
stiftades 1816 det wesleyanska missionssällskapet, som
öfvertog ledningen af den 1786 påbörjade västindiska missionen och det
nyligen (1815) upptagna arbetet i Afrika (i söder och väster) samt
Australien, som ännu representerar den största hufvudgrenen af
metodisterna. Sedermera har det utvidgat sin verksamhet till Indien, Kina
och Centralamerika. Dess hufvudsäte är London, och dess årliga
inkomster uppgå till omkring 21/* mill. kronor.
För Londonmissionen, som i början hade hoppats att kunna
samla alla evangeliska kyrkosamfund eller åtminstone alla de
dissenters, som erkände barndopet, hade denna utsöndring den betydelsen,
att efter hand blott de församlingar kvarstannade, hvilka icke genom
gemensamhet i lära eller kyrkoförfattning voro organiserade till ett
helt för sig, d. v. s. Londonmissionen har — alldeles på samma sätt
som American Board i Förenta Staterna, där utvecklingen äfven
härvidlag följer de engelska spåren — visserligen i princip vidhållit
den grundval, på hvilken den stiftades, men uppbäres i själfva verket
väsentligen endast af kongregationalisterna (de samme, som på
1600-talet kallades independenter), hvilka härigenom hafva i
missionens historiska utveckling insatt stora och betydelsefulla krafter.
Äfven inom den engelska statskyrkan delar sig arbetet helt
naturligt, enär hon inom sin vidsträckta ram innefattar så inbördes
afvikande, att icke säga motsatta, riktningar, att de äfven på
missionsfältet måste gå skilda vägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
