Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - England - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 172 - -
ju också sett, att redan 1700-talets missionsvänner haft sina tankar
riktade på judarne (sid. 112), och det varade därför ej heller länge
efter genombrottet, förrän kärleken till Guds gamla egendomsfolk bröt
fram i handling.
En engelsk godsegare och präst, Lewis Way, passerade under en
ridt i Devonshire 1808 en vacker park. En ledsagande vän
berättade honom, att egarinnan hade i sitt testamente insatt den
förunderliga bestämmelsen, att parkens präktiga ekar ej finge fällas, förrän
judarne hade återvändt till det heliga landet. Denna tanke grep Lewis
Way till den grad, att han uppoffrade sina krafter och penningemedel
(10,000 pund sterl.) på arbetet för judarnes omvändelse. På
tillskyn-dan af proselyten Frey, som efter stora motigheter blifvit döpt och
därpå utbildad af Jähnicke i Berlin, stiftade han i förening med Ch.
Simeon i Cambridge (sid. 133), drottning Victorias far, hertigen af
Kent m. fi. London-sällskapet för kristendomens utbredande
bland judarne 1809.
Själf företog Way resor till åtskilliga land i ändamål att
förbättra judarnes ställning och uppväcka församlingens kärlek för
saken († 1840). Frey verkade som judemissionär med stort nit ända
till sin död (1853) både i Europa och Amerika, där han gaf
impulsen till stiftandet af det första judemissionssällskapet därstädes 1820.
Det engelska missionssällskapet omfattade till en början olika
kyrkosamfund, men snart blefvo de episkopale allenarådande, och år
1842 bildade dissenters ett eget sällskap. London-sällskapet har dock
fortfarit att gå i spetsen för Israels-missionen, och det är ännu i denna
dag det största sällskapet för judemission. Redan 1814 uppförde det
en egen kyrka i London, hvarest predikades på hebreiska, engelska
och tyska för judarne. Det upprättade ock det hebreiska
kollegiet för utbildande af missionärer, stora uppfostringsanstalter för barn
och en arbetsinrättning för proselyter. Det fick äfven snart
missionsstationer i andra land och föranledde nya missionssällskaps stiftande
i Berlin, Dresden och Basel.
Tyskland.
I Basel (i den tysktalande delen af Schweiz) var förbindelsen
med England lifligare. »Kristendomssällskapets» (se sid. 135)
sekreterare Steinkopf blef tysk präst i London (1801), hvarifrån han
hem-sände lågande bref om den stora rörelsen i England. Hans efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
