Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 174 —
rhenska missionssällskapet, liksom det i Basel på samkyrklig
grundval, och det har — om ock under ganska stora brytningar —
lyckats att bevara samarbetet mellan Rhentraktens reformerte och
lutheraner. Aret därefter började man en mission i Sydafrika,
sedermera på flera andra ställen. Sällskapets största verksamhet är på
Sumatra.
Vidare uppstod 1836 i Hamburg genom förening af sju mindre
kretsar det nordtyska missionssällskapet, som ifrån år 1850
haft sitt hufvudsäte i Bremen. Det söker också att förena de olika
bekännelserna, men man har lidit mycket af striderna med anledning
däraf. Många af dess lutherske vänner slöto sig till Dresden, andra
sedermera till Hermannsburg. Dess viktigaste missionsfält är bland
Euhe-folket i Västafrika.
Alla dessa sällskap hafva, såsom det synes, uppstått på grund
af lokala förhållanden, i det att Tyskland var för stort och egde för
ringa gemensam hetsan da för att hafva ett gemensamt missionsarbete.
Däremot var det kyrkliga, konfessionella grunder, som åstadkommo
upprättandet af nästa större tyska missionssällskap. Missionsvännerna
i Sachsen understödde i början Basel. Men efter hand som det
egentligen lutherska kyrkomedvetandet gjorde sig starkare gällande,
aflägsnade man sig från Basel. Emot den af preussiska regeringen införda
kyrkliga unionen (1817) uppstod en strid från luthersk sida. Flere
lutheraner blefvo därför fördrifne från Preussen och sökte sin tillflykt
i Sachsen samt ingöto hos den därstädes 1819 bildade
missionsföreningen större nitälskan för bekännelsen. Baselmissionen gjorde flera
eftergifter för att bevara enheten, men förgäfves. Efter tidigare
vidtagna förberedande åtgärder upprättades 1836 ett missionsseminarium
i Dresden under ett själfständigt evangeliskt lutherskt
missionssällskap, hvars ordförande blef den sachsiske kabinettsministern von
Einsiedel. Det var den första förening i Tyskland, som vågade att
tydligt ställa sig på den lutherska bekännelsens grund. Den bidrog
därför mycket till styrkandet af det lutherska kyrkomedvetandet, och
dess upprop till lutherske kristne i alla land mottogs från de mest
olika håll med glädje.
Detta sällskaps mest betydande ledare blef teol. d:r Karl Graul,
dess direktör 1844 — 60, som med den mest omfattande
missionskunskap förenade en kraftfull personlighet och en orubblig luthersk
ståndpunkt. Under hans tid flyttades sällskapets säte till Leipzig (1846).
Efter mindre försök annanstädes fann »Leipzigmissionen» sitt
egentliga missionsfält bland tamulerna i Indien, hvarest den öfvertog den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
