Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 175 - -
gamla dansk-halleska missionens arf (se sid. 88) och i trohet
samlade sina krafter på det sålunda af Gud själf gifna arbetsfältet.
Samma år (1836) uppstod, närmast af personliga skäl, en ny
missionsverksamhet i Berlin. Johannes Evanüelista Goszner, en
bondson från Sydtyskland, född 1773, var under många år katolsk
präst. Gripen af den tidens evangeliska rörelse inom katolska
kyrkan (M. Boos), fann han redan 1798 sin Frälsare och förkunnade med
stor kraft nåden i Kristi blod. Slutligen miste han dock sitt ämbete
och öfvergick till den evangeliska kyrkan 1826. Han blef präst i
Berlin och tillförde under några år Berlinmissionen en betydande
andlig kraft. Han utgaf en liten missionstidning, »Biet», som vann
stor utbredning vida utöfver Tysklands gränser. Men i längden kunde
han icke samarbeta med missionsällskapet. Efter föredömet från Halle
fasthöll detta vid utsändandet af teologer; Goszner ville, i likhet med
Jähnicke, utbilda vanlige lekmän, helst handtverkare, som enligt Pauli
exempel själfve skulle kunna förtjäna sitt lifsuppehälle bland
hedningarne. Äfvenledes fann han sig obehagligt berörd af sällskapets
starkare betonande af det konfessionella. Och slutligen kunde Goszner
icke gilla sällskapets plan att i Berlin uppföra ett ansenligt
missionshus; de stora driftomkostnaderna i hemlandet voro honom mycket
motbjudande.
Strax efter hans utträde ur sällskapet kommo åtta väckte unge
handtverkare till honom och bådo om att blifva utbildade till
missionärer, och sålunda började Goszner vid 63 års ålder ett själfständigt
missionsverk. På uppmaning af en skotsk presbyterian i Sidney
grundlade Goszners förste lärjunge en missionskoloni i Australien. Men
andre samlade sig kring honom, så att han under loppet af tio år
utbildade och utsände till olika land 80 missionärer. Goszner var
själf ensam ledare af hela arbetet; han ringde, såsom han uttryckte
sig, »mera med böneklockan än med tiggareklockan», och hans
kraftiga, väckande predikan samlade stora kretsar kring missionens sak.
Sedermera trädde han i förbindelse med den bekante Heldring i
Holland, stiftaren af de stora räddningshemmen för fallna kvinnor, och
utsände i förening med honom ytterligare en ansenlig skara
missionärer. Den största verksamhet utvecklade han vid Ganges och bland
det med santalerna besläktade Kol-folket i norra Indien, hvarest
»Gosznerska missionsföreningen», efter stiftarens år 1858 timade död
ledd af en styrelse, ännu i denna dag har en stor och välsignad
mission. Goszners första idéer (om handtverksmission m. m.) hafva dock
för länge sedan öfvergifvits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
