Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Skottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 184 - -
Men 1843 ledde den starka spänningen mellan de kyrkliga
partierna i hemlandet till den bekanta brytningen, hvarigenom omkring
400 präster lämnade statskyrkan, och skotska frikyrkan uppstod
på en enda dag. Det var en mäktig kyrklig lifskraft, som här
uppenbarade sig, och på ett underbart sätt kom den också
hednamissionen till godo. Thomas Chalmers och frikyrkans öfrige ledare stodo
inför den jättelika uppgiften att i ett litet och delvis fattigt land med
ens skaffa medel till aflöning af 400 präster och att under loppet af
ett par år uppföra hundratals kyrkor och prästgårdar rundtomkring i
landet. Det hade icke varit förunderligt, om man under en dylik
kamp för lifvet hade ansett sig icke med det första äga krafter för
hednamissionen. Men Herren ville det annorlunda, och utgången
ådagalade, huruledes äfven i fråga om penningsaker man för Guds
rikes sak bör göra olika beräkning.
Afgörandet måste ju väsentligen bero på missionärerna. Hvad
skulle de säga om söndringen i hemlandet? På hvilken sida skulle
de ställa sig? Först ingick judemissionärernas svar: alla slöto sig
med glädje till frikyrkan. Men de 63,000 kr., som innestodo i
missionskassan, behöll statskyrkan. I förtröstan på Herren utskref
frikyrkan då den första kollekten till judemissionen, och den inbragte
62,000 kr.! — För de skotske hednamissionärerna var afgörandet
svårt nog. Om de slöte sig till frikyrkan, inom hvilken ju då
lif-aktigheten fanns, måste de icke blott afstå från all sin egendom och
lämna sina ansenliga skolbyggnader och kyrkor, utan stodo ock
inför valet att antingen öfvergifva hela det arbetsfält, på hvilket de
uträttat betydligt, eller ock upptaga en pinsam täflan med
statskyrkan. Dock vacklade de icke; de måste bibehålla förbindelsen med
den lefvande församlingen. Under det att frikyrkans högsta
representation var församlad i Glasgow, ingingo bref på bref från
Calcutta, Bombay, Puna och Madras, och med jubel mottog man
underrättelser om att alla missionärerna slöto sig till frikyrkan.
Nu befann sig den skottska missionen i en underlig ställning.
Å ena sidan frikyrkan med 20 missionärer, men utan tak öfver
hufvudet, utan medel att drifva mission. Med polisens hjälp fråntog
man i Calcutta Duff nyckeln till hans stora skolbyggnader. Å andra
sidan statskyrkan med stora lokaler och en vidsträckt, förträfflig ram för
missionsarbetet, men utan missionärer. På ett underbart sätt vände
Herren alltsammans till missionens fördel.
Midt under det väldiga arbetet i hemlandet upptog frikyrkan
missionen såsom en gåfva af Gud och utvidgade arbetet (Sydafrika)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
