Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Judson och karenerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 191 - -
Efter sju månaders förlopp ryckte de engelska trupperna längre
in i landet. Förskräckelsen i Ava blef stor, och alla engelske fångar
belades med fem par länkar och kastades in i en gemensam
fängelsehåla tillsammans med en mängd birmanske röfvare. Först en månad
därefter, då Judson insjuknat i häftig feber, fick han ett litet uselt
rum för sig själf, där hans hustru återigen kunde få träffa honom.
Men, utan att hon hade någon aning därom, släpades han härifrån,
blott halfklädd, i ett rep två mil bort midt under glödande solhetta.
Hon påträffade honom ånyo sammanlänkad med d:r Price och jämte
denne bestämd att offras, för att krigslyckan skulle vända sig; endast
ett ministerskifte räddade dem. Men nu uppträdde koppor i fru
Jud-sons hus. Hennes lilla dotter angreps häftigt, och själf fick hon
feber.
Emellertid framryckte engelsmännen så långt att konungen
nödgades underhandla. Judson blef då hämtad för att tjänstgöra som
tolk, och under de mest fruktansvärda umbäranden och lidanden
sändes han till hären. Han tillbragte där hela veckor, blef medvetslös
af feber och släpades tillsammans med den flyende hären ånyo till
Ava, där han fann sin hustru ligga dödssjuk af feber och sitt barn
— så smutsigt, att han icke kunde känna igen det — i armarna på
en birmansk kvinna. Glädjen öfver att återse sin make skänkte fru
Judson ny lifskraft, och på den engelske generalens fordran fingo de
bägge, efter 21 månaders otroliga lidanden, tillåtelse att resa till det
engelska lägret, där de mottogos med den största vördnad och
hedersbetygelse.
Vid fredsslutet (1826) afstods åt England ett betydligt område
af Birma, sydkusten (Tenasserim). Under dåvarande upplösningstillstånd
måste man vara tacksam för att kunna flytta missionen till Amherst,
en ny stad, som engelsmännen anlagt i det eröfrade landet.
Under det att Judson ånyo begaf sig till Ava i förhoppning om att
genom fortsatta underhandlingar kunna uträtta något för missionen,
återupptog hans hustru oförtrutet arbetet, samlade de omvände, som
kommit från Rangun, ledde byggnadsarbetet och öppnade en liten
skola. Men febern kom igen, och den 24 okt. 1826 kallades hon
bort utan att hafva fått återse sin man. Hennes barn dog ett halft
år därefter.
Sorgen nedböjde Judson djupt, men minskade icke hans
arbetsförmåga. Med stor kraft ordnade han missionens nya förhållanden
och satte Boardman med hustru, som just då ankommit, in i
missionsarbetet. Men hur förändrad hade icke den unge, liflige Judson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
