Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Söderhafsöarnas apostel - Svårigheter och sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 203 - -
lik utlämnadt. Blott hufvudskålen och benen kunde återfås, det öfriga
var uppätet. Krigsskeppet förde hans kvarlefvor till Upolu, där de
i Apia, invid den kyrka, som han själf byggt, blefvo jordade, under
det att de infödde kristne uppgåfvo jämmerropen: »Aue, aue, vår
fader, vår fader!»
Svårigheter och sorger.
Vid blott 43 års ålder blef John Williams hädankallad. Men
hvilket storverk har han icke utfört! Han kunde i sanning icke
»åtnöja sig med att arbeta inom ett enda korallrefs trånga gränser,»
såsom han yttrat. Och han lärde missionen, att man icke har lof
därtill. Han gaf den stora framryckningssignalen i Söderhafvet och gick
från seger till seger, till dess han själf blef smyckad med den
skönaste segerkransen, martyrkronan.
Hans död blef därför ett nytt, starkt maningsrop till
kristenheten i hemlandet och missionärerna där ute på missionsfältet. Hans
son, John Williams, fortsatte hans verk. Men vi kunna här icke
följa Londonmissionens arbete vidare; den fick den nåden att plantera
korsets baner på många andra ögrupper, och snart ringde kyrkklockorna
öfverallt på Polynesiens tusentals öar. Men för att evangeliets
underbara seger på Söderhafsöarna icke må ses i en falsk belysning,
böra vi, innan vi lämna detta arbetsfält, tillägga några ord om
missionärernas svårigheter och sorger.
En svårighet utgjorde strax i början förhållandet mellan
missionsstyrelsen i London och missionärerna ute på arbetsfältet. De
sistnämnde måste vara beroende af den förra både för
penningunderstödets och den gemensamma ledningens skull, men styrelsen i
hemlandet kände dock i själfva verket icke förhållandena därute, och det
långa afståndet samt den besvärliga förbindelsen försvårade ledningen
i dubbel måtto. På själfva missionsfältet saknades en enhetlig
ledning, och mycken kraft förspilldes, därigenom att enskilde
missionärer flyttade efter eget tycke, eller på grund af skiljaktig uppfattning
och olikartad begåfning icke samarbetade, såsom de borde. Den
ursprungliga idén om missionärernas själfuppehälle, hvilken snart visade
sig olämplig i praktiken, vållade därjämte äfven bekymmer och
upptog missionärernas tid och krafter med ekonomiska planer och försök.
En ny, förut ej anad svårighet uppstod i fråga om
missionärernas barn. Man hade tänkt sig, att det kristliga familjelifvet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
