Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Samuel Marsden och Nya Zeeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 212 - -
hustrur voro sedan i 40 — 50 år missionens bästa krafter (H.
Williams † 1867, W. Williams † som biskop 1878).
Slutligen blef Hongi sårad på ett af sina krigståg och dog efter
en långvarig sjukdom (1828). Oaktadt sitt vilda, hedniska lif hade
han fortfarit att beskydda missionärerna, och flera gånger räddade han
dem från öfverfall. Vid hans begrafning slaktades icke några slafvar,
såsom eljest sed var. Men från alla håll skockade sig
ovädersmolnen till ett fruktansvärdt hämndekrig. Missionärerna skickade sina
böcker m. m. i säkerhet till Sidney, men stannade själfve på sin post.
Och då de båda fiendtliga härarna stodo gentemot hvarandra,
skyndade Henry Williams med en hvit flagga in emellan dem,
öfvertalade dem att vänta söndagen öfver, höll då gudstjänst för dem, och
det lyckades honom på måndagen förmå dem till att sluta fred utan
blodsutgjutelse.
Lugnare tider upprunno härmed, och evangeliets makt förnams
mångenstädes. Missionärerna kunde icke blott glädja sig åt goda
bekännelser på dödsbädden — såsom den förste döptes, som dog samma
år med dessa ord på läpparna: »Mitt hjärta känner sig fullt af ljus!»
— utan ock åt lefvande vittnen. En höfding blef döpt 1830, och
en Andens utgjutelse följde därpå, så att månge kommo i allvarlig
syndanöd till missionärerna. Hur fröjdade sig icke Samuel Marsden,
då han midt under detta kom till ön på sitt sjätte besök därstädes!
Under det att William Williams öfversatte nya testamentet, anlade
Henry Williams missionsstationer i stort omfång, därutinnan kraftigt
understödd af omvände, nitiske infödingar. Är 1835 voro de döpte
400 till antalet, men man uppskattade dem, som öfvergifvit
hedendomen och slutit sig till missionärerna, till 45,000. Söndagshvilan
infördes öfverallt, och månge voro de, som lärde sig läsa. Den store
naturforskaren Charles Darwin, som gästade ön vid denna tid,
uttalade sin största högaktning för missionärernas karaktär, deras höga
uppgift och beundransvärda resultat.
År 1837 kom den gamle Samuel Marsden för sjunde och sista
gången till Nya Zeeland. Sjuttiotvå år gammal och böjd af svaghet,
längtade han dock ständigt efter sina älskade maorier. Infödingarne
buro honom i en bärstol från den ena missionsstationen till den
andra, och, hvarhelst han kom, skockade sig folket långväga ifrån
omkring honom för att se »maoriernas vän». Ännu en gång fick han
tillfälle att afvärja ett hotande inbördeskrig mellan flera stammar. Med
ödmjuk tacksamhet såg han öfverallt de underbara frukterna af sitt
trogna arbete och sin bön och skänkte missionärerna och de omvände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
