Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Samuel Marsden och Nya Zeeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 213 - -
sin välsignelse och sina sista förmaningar. Han nådde tillbaka till
Paramatta, och den 12 maj 1838 gick den gamle, trogne tjänaren in
i sin Herres glädje. Hans efterkommande arbeta ännu i Herrens
gärning där och annanstädes.
På Nya Zeeland gick utvecklingen framåt med fart. Väckelsen
spred sig rundtomkring på den norra ön, och från alla håll bad man
om missionärer. Tyvärr märkte man här, liksom öfverallt, att den
infödda befolkningen började aftaga. Men samtidigt strömmade
engelske nybyggare i tusental till de natursköna och fruktbara öarna.
Kyrkomissionens män sökte förgäfves hindra den stora
kolonisationen, hvars faror för missionen man kände äfven från andra orter.
Ett »Nya Zeelands landkompani» stiftades, och landets nuvarande
hufvudstad, Wellington, anlades. Det blef för engelska kronan en
politisk nödvändighet att annektera öarna. Kapten Hobson afsändes
för att underhandla med stamhöfdingarne, och Henry Williams, som
reste omkring på öarna under tre månaders tid, öfvervann deras ovilja
genom att föreställa dem, att en förlikning med den engelska
regeringen vore det enda sätt, på hvilket de kunde beskyddas mot
invand-rarne. Sålunda blef — trots nybyggarnes knot och de kort förut
inträngde franske katolikernas motarbetande — den bekanta traktaten
i Waitangi undertecknad 1840, hvarigenom 1) drottningens af
England suveränitet erkändes, 2) de särskilda stammarnas rättigheter till
sin egen jord stadfästes, och 3) alla infödingarne erhöllo brittisk
medborgarrätt. Kapten Hobson blef utnämnd till guvernör på Nya
Zeeland, och han utsåg en af missionens representanter till infödingarnes
»protektor».
Biskopsdömet »Australien», som först 1836 afsöndrats från
Calcutta, blef nu deladt, så att Nya Zeeland fick sin egen biskop. Hvad
som i och för sig varit det naturligaste, nämligen att till biskop
inviga en af de utmärkte missionärerna på Nya Zeeland, lät sig icke
göras, emedan de tillhörde kyrkomissionens lågkyrkliga krets. Men
den man, som man erhöll, var — trots sin kyrkliga partiställning —
platsen fullt vuxen, stor både som biskop och som missionär.
Georg Augustus Selwyn föddes i Hampstead 1809. I Eton
blef han skolkamrat med den store kristne politikern Gladstone, var
vid universitetet en af de främste både i fråga om kroppsöfningar och
andliga idrotter samt begåfvad med en järnhälsa och en outtröttlig
ihärdighet. Vid 33 års ålder mottog han utan tvekan kallelsen till
biskop öfver Söderhafvet och anlände 1842 till sitt »stift», ledsagad
af flere präster och studenter. På ditresan hade han studerat språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
