Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Samuel Marsden och Nya Zeeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 214 - -
så ifrigt, att han den första söndagen efter ankomsten kunde predika
på landets språk, och han såg med innerlig glädje missionens stora
seger. »Kristus har underbart välsignat sina tjänares arbete,» yttrade
han kort därefter, »vi se här ett helt hednafolk omvändt till tron.
Gud har skänkt tusenden och åter tusenden ett nytt hjärta och en
ny ande. Några få trogne män har det genom Guds Andes kraft
blifvit beskärdt att med ett nytt kristet folk öka Guds husfolk....
Unge män och kvinnor, gamle män och barn, alla prisande Gud med
ett hjärta och en tunga, alla ransakande skriften för att finna det
eviga lifvets väg, alla i högre eller ringare grad visande i sin lefnad
frukter af Andens inflytande. .. . Hvar kan man i hela den kristna
världen finna mera uppenbara vittnesbörd om Andens närvaro och
Kristi rike?»
Om han ock i första glädjen skådade alltför ljust härutinnan,
så offrade han sina bästa krafter på att göra det alltsammans till
fullkomligare sanning. »Af hela mitt hjärta älskar jag detta folk,» skref
han, och infödingarne beundrade hans kraft och skicklighet och
älskade honom tillbaka. Hans första visitationsresa under 6 månaders
tid utgjorde till största delen en fotvandring genom bägge öarna,
hvarvid han sof i ett tält, som också tjänade honom till kyrka. Han
återkom med söndriga kläder, uppslitna skor och svullna fötter,
omvirade med nyzeeländsk hampa. Till allas öfverraskning fann han
öfverallt på kusterna af den stora södra ön, där förut ingen
missionär varit, maorierna bekante med kristendomen och redo att antaga
densamma. Detta var frukten af de tvänne unge höfdingars arbete,
hvilka i öppen båt farit ön rundt för att bringa evangeliskt budskap
till alla.
Högkyrklig var Selwyn och icke fri från högkyrkans
inskränkthet. Han gick så långt, att han döpte om några infödingar, som
förut blifvit döpte af metodister. Och i förhållandet till
kyrkomissions-sällskapet uppstodo naturligtvis svårigheter, i det att han hade
svårt för att erkänna någon fri kyrklig myndighet. Men hans
högkyrkliga tankegång var icke prelatens. »Biskopsvärdigheten,» skref
han, »är en åtkomst till arbete, icke till ära. Ingen jordisk
värdighet kan jämföras med den storhet, som ligger i läderbältet och
kamelhårsdräkten eller att gå utan penningpung och staf och likväl icke
sakna något.» Hans apostoliska nit tillvann honom alla
missionärernas kärlek och förtroende.
Snarast möjligt indelade han Nya Zeeland i fem prosterier,
införde en bestämd kyrkoordning med fasta regler för katekume-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
