Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Evangeliets seger på Hawaji
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 218 - -
kan, hvilka ännu fängslade folket. De eldsprutande bergens’ fasor
hade nämligen hållit folket fjättradt af en stark fruktan för
eldgudinnan Pele. Kepiolani steg då upp på den högsta vulkanen, ställde
sig vid randen af »den stora eldsjön» och vittnade: »Jehova är min
Gud; det är han, som tändt denna eld. Jag fruktar icke för Pele.
Och om Jehova håller sin hand öfver mig, då jag bryter Peles tabu,
så skolen I frukta honom allena. Hawajis alla gudar äro intet.»
Samtidigt härmed tömde hon en skål vatten, hvari hon tvättat sina
händer, i eldsjön och uppstämde en lofsång åt Herren. Alltifrån den
stunden hyste ingen mera fruktan för Pele. Kepiolani förblef intill sin
död 1841 ett af Herrens yppersta vittnen på Hawaji.
Ar 1826 förklarades kristendomen högtidligt för rikets religion.
Men under den därpå följande tiden uppstodo stora svårigheter för
missionen. Efter enkedrottningens död hängaf sig den unge
konungen åt utsväfningar, afskaffade de stränga sedelagarna, och många
personer afföllo. Gudlöse européer strömmade till Hawaji och väckte
kanakernas ovilja mot alla hvite. Kineser och japaneser invandrade
massvis och ökade den religiösa förvirringen, och slutligen inträngde
katolikerna, till en början välvilligt mottagne af de omvände, och
sökte att vända infödingarnes hjärtan bort från missionärerna.
Men, trots allt, gjorde evangeliet framsteg. År 1828 funnos
12,000 »hörare» vid söndagsgudstjänsten och 26,000 barn i
missionens skolor, och utan något inre samband skedde samtidigt en
väckelse på tre olika öar. Hvarje år samlades missionärerna till ett
gemensamt möte, och sedan man 1836 vunnit en betydlig
förstärkning af nya missionärer, kom man öfverens med vännerna i Amerika
att riktigt innerligt samfäldt bedja om en ny nådatid. Och bönerna
blefvo hörda: under 1837 och de därpå följande åren gick ett häftigt
framfarande Andens väder öfver folket. Väckelsen började på
Hawaji och spred sig till alla öarna. De försoffade började reflektera,
hittills samvetslösa människor sökte frälsning. Öfverallt strömmade
folket till för att höra, och icke ens de största församlingshusen
förmådde rymma skarorna.
Det yppersta redskapet härför var amerikanen Titus Coan, född
1801, anländ till öarna 1835 och död därsammastädes 1882 efter ett
långt lifs nitisk verksamhet. Han fick sin station i den lilla staden
Hilo på Hawaji, drog därifrån öfver berg och floder omkring på
hela ön och utsände troende infödingar, två och två tillsammans, för
att förkunna evangeliet för alla. Då väckelsen uppstod i Hilo, ryckte
den alla med sig. De sjuke buros på bårar eller på ryggen af andre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
