Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Negerslafveriets upphäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 245 - -
vid tacksägelsegudstjänsterna. Men snart visade sig svårigheterna. En
mängd negrer ville icke blott sofva hela den veckan, utan hade
öfver hufvud taget mest lust att icke arbeta, och plantage-egarne, som
fingo behålla hela sin myndighet under öfvergångstiden, missbrukade
denna till fortsatt vinningslystnad och misshandling. Då detta
förspordes i England, uppväcktes en storm af ovilja, och den 1 aug.
1838 upphäfdes fullständigt allt slafveri under brittiskt herravälde.
Inemot midnatt församlade Knibb sin hjord till lofsång i kyrkan,
pekade på klockan och sade: »Timmen är nära, odjuret håller på att
dö.» Under andlös tystnad hörde man klockan slå de tolf slagen,
och Knibb utropade: »Odjuret har dött, negern är fri!» och hela
församlingen utbrast i ett så egendomligt och väldigt jubelrop, att
något sådant kanske aldrig någonsin hörts. Då dagen grydde, blefvo
slafveriets sinnebilder, bojor, halsjärn och slafpiska, högtidligen lagda
i en likkista och begrafda i närvaro af tusentals frigjorde slafvar.
Mänsklighetens stora seger hade vunnits hufvudsakligen genom
Herrens stridsmän, hvilkas slutmål var att spränga de järnportar, som
utestängde negrerna från Guds rikes välsignelser. Efteråt är det lätt
att säga, att öfvergången var alltför brådstörtad. De alldeles
outvecklade och under långliga tider förtryckte negrerna voro icke mogne
för en sådan frihet, och stora sociala svårigheter uppstodo på många
ställen. Det är därför tydligt nog, att den stora uppoffring som
engelska folket gjorde, hvad de fleste angick, snarare skedde för den
tomma frihetsidén än för Kristi kärleksmakt, och fördenskull
präglades genomförandet mera af den förra än af den senare. Men om
man betänker, i huru hög grad slafveriets styggelse århundraden
igenom hade tillintetgjort känslan af moralisk ansvarighet emot negrerna,
så måste man nog äfven medgifva, att det hade varit statsmakten
omöjligt att med förhandenvarande krafter genom lag skapa en
fruktbar öfvergångsform. Alla de svårigheter, som uppstodo, böra därför
snarare anses som en vedergällningens dom öfver seklers brott än
som en följd af obetänksamhet vid frigifvandet.
De öfriga kristna staterna hafva mer eller mindre tveksamt följt
Englands föredöme. Hvad de danska kolonierna beträffar, skedde
det 1847, och öfvergången skedde där lättare än på de flesta andra
ställen, därför att slafvarne i allmänhet hade det bättre, och
brödraförsamlingens arbete under ett sekel burit mycken frukt. Frigörelsen
förbereddes därjämte genom flera åtgärder, såsom bl. a. allmän
skolundervisning, som i början lades i herrnhutarnes händer, och först
12 år efter 1847 skulle slafveriet vara fullständigt afskaffadt. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
