Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Kampen om Indien - Missionsarbetet i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 250 - -
legier skulle lagligen förnyas, utfärdades verkligen en befallning om
fullständigt upphäfvande af statens skydd för hedendomen.
Härmed var den kristna allmänheten i England lugnad, och
den därpå följande förhandlingen i parlamentet väckte ej något större
intresse. Dock gjordes härvid den icke oväsentliga förändringen, att
handeln på Indien blef öppnad för alla nationer, på grund hvaraf
kompaniet alldeles upphörde att vara ett handelssällskap och bibehöll
blott sin politiska ställning. Och Orant genomdref, att missionärerna
ej mera behöfde kompaniets tillåtelse att slå sig ned i Indien, och
att tvänne nya biskopsdömen skulle upprättas, i Madras och Bombay.
Styrelsen i Ostindien var emellertid icke så lätt att reformera,
och ordern af 1833 om upphäfvandet af all förbindelse med
afguda-dyrkan blef öppet öfverträdd, särskildt i Madras. Ännu en kamp
kräfdes för att framtvinga ett lagligt systemskifte.
Vid en afgudafest i Madras 1837 vägrade två troende soldater
att salutera för afgudarna. De blefvo dömde till straff, men den
högste befälhafvaren för trupperna i Madras, sir Maitland, ville icke
stadfästa domen. Den indiska regeringen vredgades, och han måste
uppoffra sitt ämbete för sitt samvete. Men då uppväcktes en sann
storm af ovilja i England, parlamentet protesterade och de indiska
myndigheterna fingo befallning att oförtöfvadt genomföra
lagbestämmelsen af 1833. År 1841 försvunno de sista spåren af statens
koketterande för afgudadyrkan, och missionärerna prisade Gud för
segern: bommarna voro sprängda, och Indien var, trots kompaniets
fortsatta, mildast sagdt försiktiga politik, så till vida öppnadt, att
missionen kunde rycka fram öfverallt. Vi skola i nästa afdelning få
se, att Herrens folk hade ett ännu fullständigare upplåtande att förvänta.
Missionsarbetet i Indien.
Helt ringa var missionens början i Indien, medan dörrarna ännu
höllos stängda. Efter Carey var Londonsällskapet det första, som
försökte få fast fot både i norr och söder (Ringeltaube, se sid. 145).
Det engelska kyrkomissionssällskapet började sitt arbete med att
aflöna den af H. Martyn omvände muhamedanen Abdul Messi (sid.
149), som sedermera blef prästvigd och utförde en välsignad
verksamhet i Agra († 1827). Ett par af de amerikanske
missionärer, Hall och Nott, som utsändes tillsammans med Judson och
anlände till Serampur 1812 (sid. 187), lyckades efter upprepade
utvisningar och många besvärligheter att få lof att stanna kvar i Bombay.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
