Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Missionsarbetet i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 254 - -
gen igångsättandet af en ångbåtsförbindelse mellan England och
Indien *). Ett af hans stora fröjdeämnen var uppförandet af
domkyrkan i Calcutta (fullbordad 1847), hvartill han själf bidragit med 180,000
kronor.
En särskild uppgift funno de förste biskoparne sig förelagd i
de syriske kristne på Malabarkusten (Travankor-landet). Desse
utgjorde ett urgammalt kristet samfund och ledde själfve sitt ursprung
tillbaka till aposteln Tomas, efter hvilken de kallade sig »Tomaskristne».
Säkert är, att de voro kände redan under det fjärde århundradet. De
hade erhållit sin biskop från Syrien och begagnade vid gudstjänsten
det syriska språket, men de hade för öfrigt blifvit glömde, då islam
utbredde sig i Indien. De erkände icke påfvens öfverhöghet, hade
ingen helgondyrkan, egde två sakrament, och deras präster fingo
gifta sig. Inkvisitionen infördes för att utrota »kätteriet», och en och
annan blef bränd. Slutligen lyckades det romersk-katolska kyrkan
(omkr. 1600) att förmå en stor del af dem till öfvergång, men i det
inre af landet bevarade man sitt oberoende, om ock lifvet tvinade
bort och uppblandades med hedniska sedvänjor. Buchanans resa
väckte den engelska kyrkans uppmärksamhet på dem, de engelske
biskoparne egnade dem det lifligaste intresse, och kyrkomissionen sände
skickligt folk att arbeta bland dem. Men oaktadt man länge
omsorgsfullt undvek all polemik, slutade det dock med en brytning. Trots
Wilsons allvarliga ansträngningar försmådde den syriska kyrkan allt
samarbete och all hjälp från de engelske missionärernas sida (1836).
Kyrkomissionens män stannade emellertid kvar på platsen, och månge
enskilde Tomaskristne hafva vunnits för evangeliet, liksom ock genom
indirekt påverkan väckelse uppstått inom den syriska kyrkan, hvars
hela tillstånd märkbart lyfts.
Af egentligt missionsarbete har under den första tiden det
största och mest lofvande utförts i de trakter, där den gamla lutherska
missionen banat vägen, i synnerhet genom Schwartz och Gericke. År
1814 utsände kyrkomissionen till Madras tvänne män, af hvilka den
ene var Carl Teophilus Ewald Rhenius, officersson från
Westpreussen, född 1790. Påverkad af herrnhutarne, utbildades han af Jähnicke,
prästvigdes i Berlin och utsändes från England. Nitisk och outtröttlig
i sitt arbete, utrustad med ett rikt språksinne (han utarbetade en ny
öfversättning af nya testamentet), egde han tillika en stor praktisk
duglighet. De första åren verkade han i Trankebar och Madras, men
*) Den första ångbåten kom till Calcutta 1825, men den hade varit fem månader
på vägen, och företaget kunde icke bära sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
