Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Missionsarbetet i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 259 - -
icke umgicks i de troendes kretsar, utan slöt sig till unitarierna. Han
dog i England och blef begrafven som en hedning (1833). Men
Duff förlorade icke målet ur sikte. Väl vetande, att öfverallt blott få
äro utvalde, åsyftade han icke blott att genomsyra undervisningen
med kristliga idéer, utan ock att vinna själar åt Herren. För en
trängre krets af sanningssökande höll han möten i sitt hem, och efter
tvänne års förlopp blefvo de två förste unge brahminerna döpte. Den
ene af dem, Babu Krisjna Banerdji, ur den allra högsta kasten, hade
en tid bortåt utgifvit en engelsk tidning, »Sanningssökaren», men
blef slutligen helt och hållet vunnen för Herrens sak, prästvigdes
sedermera och arbetade i många år med utomordentlig skicklighet för
Guds rike i Bengalen. Naturligtvis uppskrämdes hindusamhället både
häraf och af andre lärjungars »fria» uppträdande (när de t. ex. åto
biff och kastade lämningarna till de gamle brahminerna); de döpte
utstöttes ur sin kast och sin familj, och Duffs skola förlorade halfva
sitt lärjungeantal. Men kunskapsträngtan fyllde densamma snart igen.
Duff utmanade de förargade till en offentlig diskussion om religionen
och höll under stort tillopp af åhörare offentliga föreläsningar om
kristendom och filosofi.
I följd af outtröttligt arbete hade emellertid Duffs hälsa blifvit
bruten, så att han, nära att dö, måste resa hem 1835. Hans vistelse
i hemlandet (till 1839) blef af genomgripande betydelse för
missionskärlekens tillväxt i Skottland. Han rönte ett ganska kyligt
mottagande. Före hans hemresa hade man meddelat honom, att missionen
kunde påräkna 21,600 kronor årligen. Hans svar, att man måste
försöka att anskaffa tio gånger så mycket, ansågs af somlige som ett
bevis på, att hans hjärna angripits af Indiens sol. Men han satte
hela sin väldiga personlighet in på att väcka kyrkan. I Edinburgh
höll han inför kyrkans »generalförsamling» det berömda tal, som
varade i två timmar och hade den verkan, att alla brusto ut i högljudd
gråt. Då han reste tillbaka, var missionens årsinkomst omkr. 300,000
kronor.
Den stora krisen i arbetet genom bildandet af den skotska
frikyrkan hafva vi redan hört omtalas (sid. 184). Duff fortsatte och
utvidgade oförfäradt sin gärning under synbar välsignelse, under det
att den skotska statskyrkan med skicklighet påbörjade en liknande
verksamhet enligt samma grundtankar. Vid Chalmers’ död 1847
ville frikyrkan förmå Duff att återvända hem för att öfvertaga dennes
stora värf, men han ville icke öfvergifva missionärkallet. Dock gick
han in på att — efter en längre rundresa i Indien — komma hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
