Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Missionsarbetet i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 261 - -
undervisning i Madras, och genom hans skickliga ledning vann denna
skola en så stor anslutning, att han snart kunde i densamma
upptaga ett par gossar ur pariaskasten.
Den väg, som skottarne sålunda visat, följdes snart af såväl
många andra missionssällskap som ock indiska regeringen. Högre
skolor för hinduerna med engelska som undervisningsspråk öppnades
efter hand i landets viktigaste städer, och 1854 beslöts upprättandet
af universitet i de tre hufvudstäderna samt betydande statsunderstöd
åt hela skolväsendet.
Bland de öfriges missionsarbete under denna tidsperiod få vi
nämna det första större kristna barnhem, som upprättades af
generalbaptisterna i Orissa för att rädda de många stackars små gossar
och flickor, som voro bestämda att offras enligt de närboende
bergfolkens grymma seder. Under den ständiga hungersnöden rundt
omkring i det tätt befolkade landet, där ringare nederbörd under en
enda regnperiod är liktydig med tusentals människors död, hafva
dylika barnhem småningom erhållit stor betydelse inom många trakter
af Indien.
Den mest betydande evangelisten, resepredikanten och
folktalaren under detta tidsskede är säkerligen Lacroix, ursprungligen
schweizare, utsänd 1821 i nederländska missionssällskapets tjänst till norra
Indien, sedermera verkande under Londonmissionen i och omkring
Calcutta († 1859). Hans svärson, d:r Mullens, verkade
därsammastädes, till dess han blef Londonmissionens sekreterare.
Ett vackert och troget arbete utfördes af amerikanen Scudder
(sid. 236) i Arkot, där han på sitt arbetsfält efterlämnat icke mindre
än åtta söner.
Bland tyska missionssällskap var det i Basel det första, som
upptog arbetet i Indien (Mangalor 1834). Bland dess arbetare var
den bekante missionskännaren d:r H. Grundert, som arbetade 24 år
i Indien (från 1835) och bl. a. öfversatte nya testamentet på
malajalim, och den nitiske Hebich, som oförfäradt under all förföljelse vann
åt Herren månge både infödingar och engelsmän.
Snart följde Leipzigmissionen efter, i det att densamma,
trogen de lutherska traditionerna, med stor kärlek ryckte in på den
gamla tamulmissionens område 1840. Fem år därefter öfvertog den
hela arfvet efter den danska missionen i Trankebar. Cordes och
Ochs voro dess förste missionärer, som redan 1848 kunde inberätta,
att de döpt 300 och i sina skolor hade 1,000 barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
