Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Västafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 269 - -
En underbar välsignelse följde med missionsarbetet i Abeokuta.
Men stadens förbindelse med engelsmännen syntes alla de
kringboende slafhandlande höfdingarne innebära en ständig fara, och de
förenade sig för att tillintetgöra densamma. Konungen af Dahome, som
hade förhärjat vidsträckta områden och samlat sina fienders
hufvud-skallar i tusental, tågade emot Abeokuta med 15,000 krigare,
däribland 6,000 amazoner, vildare än männen själfve. Missionärerna
samlade de kristne till bönemöte, och konungens angrepp
tillbaka-slogos tre gånger, hvarefter Jorubaborna genom en kringgående
rö-rörelse bragte förvirring i fiendernas led, så att det slutade med ett
stort nederlag för Dahomehären. Och till och med hedningarne
trodde, att det var de kristnes Gud, som vållat detta, i följd hvaraf
församlingen fick en stor tillväxt.
På ett annat ställe blef höfdingen i Lagos besegrad, och denna
hittills alldeles stängda stad erhöll nu också en missionsstation.
Crowther öfversatte delar af nya testamentet samt den engelska »bönboken»
på folkets tungomål. Och missionen uppblomstrade på flera orter i
Jorubalandet, så att man 1860 räknade öfver 1,000 nattvardsgäster.
År 1861 afsatte engelsmännen den slafhandlande konungen i Lagos
och gjorde staden till en engelsk besittning, hvarigenom omsider en
hämsko blef satt för den västafrikanska slafhandeln till sjös.
Kyrkomissionen hade emellertid icke öfvergifvit Nigerlandet.
Crowthers besök i England 1851, då Palmerston såg honom och
med förvåning utbrast: »Ni vill väl inte påstå, att Ni varit slaf?»
återuppväckte ett lifligt intresse för saken. Underrättelserna från
Barths upptäcktsresa i Sahara, hvarvid han fann sjön Tsad och
Bi-nue, en stor biflod till Niger, bidrogo ytterligare därtill. År 1854
utsändes därför en ny och mera lyckosam Nigerexpedition, och 1857
en tredje, genom hvilken Crowther, som på grund af fartygets
strandande måste stanna ett helt år i det inre af landet, blef
grundläggaren af den egentliga Nigermissionen. Samtidigt med att ett stort
engelskt handelsfartyg banade väg för kulturen och bannlyste
slafveriet från Nigers stränder, anlade Crowther i det inre Sudan
missionsstationer, som förestodos af infödde präster och lärare — en
utveckling, som slutade med, att Henry Venn, trots många betänkligketer,
genomdref, att Sam. Crowther, efter att hafva hedrats med teologisk
doktorsgrad i Oxford, blef i Canterbury invigd till biskop 1864.
Det blef stort jubel bland missionärerna, och med undran
började man förstå Guds vägar i Sierra Leone, där »den hvite mannens
graf blef den svartes uppståndelse», i det att man därstädes under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
