Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 283 - -
att sporra, befästa, rensa och utveckla. Men under tiden måste han
sätta alla sina krafter in på en kamp, som gjorde honom till den
mest hatade man i Sydafrika *), och som endast genom hans
ihärdighet segerrikt genomfördes.
Han begaf sig till Kap med den allmänna engelska åsikten, att
genom Englands eröfring af landet infödingarne befriats från sin förra
underkufvade ställning, men han fick snart ögonen öppnade. I själfva
Kapstaden fann han 7,000 slafvar, af hvilka knappast 50 erhöllo
någon kristlig undervisning. En dam sade till honom, att hon hade
sett en hottentottisk tjänstekvinna i hans hus läsa i bibeln; hon
hoppades därför, att han ville taga bibeln ifrån henne och aga henne
med en käpp, nästa gång det upprepades! Hvarje fråga beträffande
infödingarne blef af kolonisterna bedömd endast ur penningpungens
synpunkt. Missionärerna, som ville behandla dem som människor,
blefvo ständigt beskyllde för att fördärfva dem, uppmuntra dem till
lättja och upproriska känslor. Först 1828 lyckades det d:r Philip
att med stöd af Buxton i parlamentet förmå regeringen till att utfärda
en proklamation, i följd af hvilken alla färgade, som icke voro
slafvar, blefvo likställde med européerna, hvarigenom den olagliga
grundsatsen omsider kullkastades, att hottentotterna icke hade rättighet att
besitta jord i sitt eget fädernesland. Hans vittnesbörd bidrog icke
så litet till genomförandet af slafvarnes frigörelse 1834. Vid den
snart därefter skedda omorganisationen af undervisningsväsendet
erhöllo missionsskolorna ett betydligt understöd. Då
gränskolonisternas (boernas) oförrätter mot infödingarne framkallade hämnd, och
denna återigen blodiga krig med det stolta kafferfolket, lyckades
det d:r Philip att under det tredje kafferkriget genom den mest
ihärdiga agitation öfvertyga den offentliga meningen i England om
krigets orättmätighet, så att man efter segern återgaf kaffrerna deras
land 1839 (hvaraf dock slutligen en stor del annekterades efter
upprepade, hårdnackade krig 1846 och 1851). På hans föranstaltande
tillsattes en regeringskommitté för att öfverallt inom de engelska
kolonierna undersöka infödingarnes rättsliga ställning, och de i följd
häraf utfärdade förbättrade lagarna, enligt hvilka boerna ej längre
finge lof att efter eget godtfinnande behandla kaffrer och hottentotter,
föranledde den utvandring, som slutade med boernas bosättning i
de trakter, hvilka sedermera blifvit välbekanta under namn af
Oranje-fristaten och Transvaal.
*) Ännu 1860 fann man öfver en husdörr denna inskrift: »Här må ingen inträda,
som är vän till d:r Philip.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
