Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 286 -
glädje; jag behöfver blott se på edra kläder, edra vapen och edert
rullande hus för att begripa, hvilken klokhet och styrka I egen. Blifven
bofaste hos oss och undervisen oss; I fån göra allt, hvad I viljen!»
Lifvet därstädes blef missionärerna svårt nog, ty hedningarne
voro ett vildt och rått folk; men missionsarbetet bar dock snart
välsignad frukt. Mosjesj understödde missionärerna kraftigt, uppdrog åt
dem sina barns undervisning och åhörde städse deras predikningar,
men fortfor själf att hafva ett deladt hjärta, så att han först kort före
sin död 1870 lät sig döpas. Flera missionsstationer grundlades, flera
hundra blefvo kristne och lefde i Herrens fruktan, och allting såg
ljust ut, då Parissällskapet, efter att länge hafva haft penningbrist att
kämpa med, såg sig genom februarirevolutionen 1848 nödsakadt att
stänga sin missionsskola, öfvergifva de nya stationerna och på allt
sätt begränsa arbetet. Då reste Casalis till Paris och därifrån rundt
omkring till de evangeliska kretsarna i Frankrike, och det lyckades
honom att få missionskärleken att upplåga så, att hela arbetet kom
ånyo i gång. År 1858 råkade Mosjesj, efter många slitningar, i krig
med boerna i Oranj ef ristaten (erkänd 1854). Trots upprepade
nederlag härjade desse landet på det förfärligaste och utvisade alla
missionärer, till dess Mosjesj bekvämade sig till att ställa’ sitt rike under
engelsmännens skydd (1869). Dessa hafva klokt nog låtit infödingarne
bibehålla en betydlig själfständighet, och missionen uppblomstrade
ånyo härligt.
Den mest betydande bland Sydafrikas missionärer är
otvifvelaktigt Robert Moffat, som bar dagens tunga och hetta under Afrikas
sol i 53 år. Son af troende föräldrar i små förhållanden, föddes
han den 21 dec. 1795 i Ormiston, Skottland. Elfva år gammal, rymde
han från hemmet för att komma till sjös, men till sina föräldrars
glädje ledsnade han snart på sjömanslifvet, återvände till skolan och
blef därefter trädgårdsmästare. Då han for hemifrån, lofvade han sin
mor att dagligen läsa i bibeln, och han höll ord. Genom en
lefvande förkunnelse blef han väckt, och då han på gatan fick läsa ett
gammalt anslag om ett missionsmöte, kände han en underbar
dragning, som slutade med, att han anmälde sig hos Londonmissionen
och 1816 blef utsänd till Kap.
Efter ett ofrivilligt uppehåll i Kapstaden, där han lärde sig
holländska, sändes han till Namafolket, som bodde vid Oranjeflodens
nedre lopp. På vägen dit hände sig, att han i en boers hem blef
anmodad om att leda den vanliga aftonbönen. >>Men hvar är tjänste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
