Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 293 -
Kina.
Ingenstädes har missionen fått en så svår och långvarig
erfarenhet om, hvad »de stängda portarna» betyda, som i Kina, hvarest ännu
den allra senaste tidens fasor ådagalagt, hur mycket som fortfarande är
stängdt. Förunderlig är därför äfven den väf af händelser,
hvarigenom kristlig kärlek och mänsklig vinningslystnad, Guds ord och
Ande å ena sidan, krigsskepp och kanoner å den andra sammanväfts
och trots sin inre motsats samverkat till förberedande af ett öppnande.
Den djupaste grunden till Kinas oemottaglighet är kinesernas
årtusenden igenom utvecklade, högmodiga själflillräcklighet och
ingrodda förakt för alla andra folk såsom varande barbarer och
»främmande djäflar». Kina själft leder sin historia tillbaka till ett par
tusen år före Kristi födelse. I själfva verket börjar dock dess historia
2 — 300 år f. Kr., då dynastien Tsin samlade de dittills spridda
staterna under sin spira, gaf riket namn efter sig och uppförde den
kinesiska muren till skydd mot nordens folk. Men man fortsatte att
bygga på denna mur i omkr. 1800 år, på samma gång som folket
andligen inmurade sig själft.
Det väldiga kinesiska riket med en befolkning af 3 — 400 mill.
människor består ju dels af det egentliga Kina med dess 18
provinser, dels af de dubbelt så stora, vidsträckta lydlanden, Tibet,
Tartariet, Mongoliet och Mandschuriet, hvilka dock tillsammans räkna knappt
mera än 20 mill. inbyggare. Genom segerrika krig starkare än alla
sina grannar, genom sin ofantliga folkmängd en värld för sig själft,
i besittning af en urgammal kultur, som lyfte folket högt öfver de
kringboende barbarerna, har Kina ända från urminnes tider ansett sig
själft för världens medelpunkt, »det himmelska riket», hvars kejsare
i egenskap af »himmelens son» eger anspråk på hyllning från alla
världens makter, och hvars folk är sig själft nog. En förunderlig
förmåga att sätta sin egen prägel på allt, hvad de mottaga utifrån,
och att sammansmälta till enhet sådant, som kunde verka söndrande,
har ytterligare stärkt detta rike.
Sålunda är olikheten i språk inom det ofantliga riket så stor,
att folk af olika munarter icke förstå hvarandra. Men ett gemensamt
skriftspråk — ett bildspråk med 44,000 olika tecken, sammansatta af
214 ursprungliga tecken — är den gemensamma kinesiska bildningens
förenande band inom hela riket.
Från Indien har Kina mottagit en icke så ringa kulturell
inverkan, och äfven någon från muhamedanerna, som sägas utgöra 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
