Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Kina - Det heliga landet och dess grannland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 301 -
emellertid Gützlaff själf ledningen och sökte få saken ordnad. Ånyo
lät han sig föras bakom ljuset af hycklarne, som återtogo sina
bekännelser och försökte öfverskyla bristerna. Men missionens Herre
kallade honom i sin nåd bort från detta förtviflade försök. Efter
några få månaders arbete insjuknade han och dog 1851 »i frid,
förlåtande alla dem, af hvilka han ansåg sig förorättad». Hans verk
upplöstes snart, men, oaktadt alla hans fel, skall hans namn aldrig
glömmas i Kinas historia. »Kinas vän» var han med ett varmt
hjärta, och han har öppnat månge kristnes ögon för Kinas nöd och
Kinas hopp. Det blef ock den af honom stiftade engelska
föreningen, som först utsände den man, hvilken under den närmast
följande mansåldern fick nåden att genomföra mycket af hvad Gützlaff
hade velat.
Men den sköna drömmen om, att det största hednalandet skulle
vinnas genom det första stormangreppet, var förbi, och missionärerna
måste ännu en god stund åtnöja sig med det tysta belägringsarbetet
i de fem öppnade hamnstäderna.
Det heliga landet och dess grannland.
I det land, som blifvit heligt genom vår Frälsares lif och död,
har Muhameds halfmåne skinit snart halftannat tusen år. Från de
trakter, där missionens vagga stod, har »ljusstaken flyttats», och ehuru
det ännu i de gamla bibliska landen finnes kristna kyrkosamfund,
hafva dessa, afskurna från kyrkans lifsutveckling, stelnat i döda
former, och det är så långt ifrån, att de förmått omvända koranens folk,
att dessa tvärtom anföra de kristnes lefverne som bevis för, att deras
egen religion är bättre. »Vi hafva bott bland de kristne i 1200 år,»
säga de, »och vi tycka icke om någon sådan religion!» Och svårligen
kan man tänka sig en sådan okunnighet, som att en präst i
Palestina, på tillfrågan om hvem den Helige Ande vore, gaf det svaret,
att det antagligen måtte hafva varit någon munk i forna dagar. Till
själfva det heliga landet gick fortfarande alltjämt en ström af
pilgrimer, men hvilket skådespel var det icke för judar och
muhame-daner, då romerske och grekiske katoliker med väpnad hand stredo
om »Jesu graf» (sökande Jesus, såsom det träffande anmärkts, på det
enda ställe, om hvilket det står skrifvit: »Han är icke här»), så att
turkiske soldater måste skilja dem åt!
Arbetet i dessa land är nog till mycket stor del icke någon
egentlig mission. Ty visserligen har man direkt tagit syfte på ju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
