Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Det heliga landet och dess grannland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 304 -
råde öfver en samverkan med de kätterske lutheranerna. Men
Shaf-tesbury och alla missionärerna, som vid denna tid voro starkt
upptagne af tanken på judarnes återvändande till Kanaan, jublade öfver
återupprättandet af Jakob den Rättfärdiges biskopsstol. Och planen
genomfördes: gudstjänsten i Jerusalem skulle (såsom en fortsättning
af det redan påbörjade arbetet) blifva anglikansk, och biskopen skulle
invigas i Canterbury, men Preussen och England skulle växelvis
utnämna personen. Valet (första gången från engelsk sida) af en
omvänd jude, M. S. Alexander, tysk till börden, professor i hebreiska
och arabiska i London, hälsades af missionärerna såsom »början till
Israels återupprättelse».
Biskop Alexander tillträdde sitt ämbete 1841, och det kändes
strax i Jerusalem som ett godt stöd för missionen. Byggandet af
den nya kyrka, som Nikolaisen så ihärdigt arbetat för, gick nu framåt.
En industriskola upprättades i Jerusalem, ett arbetshus för att gifva
de omvände sysselsättning, en flickskola och slutligen ett lasarett, som
blef mycket eftersökt af lidande judar. Rabbinerna rasade däremot,
sökte förgäfves åstadkomma konkurrens från judisk sida, nekade att
begrafva de judar, som dogo å lasarettet, och utslungade slutligen
bannlysning mot en hvar jude, som sökte hjälp därstädes. Men det
verkade blott för ögonblicket; snart vände patienterna tillbaka, och
icke få voro de israeliter, som bådo om undervisning för att
erhålla dopet.
Då dog biskop Alexander plötsligt 1845. Men innan vi
fortsätta skildringen af händelsernas gång i Jerusalem, må vi höra något
om den mans tidigare lif, hvilken skulle efterfölja honom, och
därmed äfven ett och annat om de gamla bibliska landen.
Samuel Gobat, en son af fromma föräldrar, husmansfolk,
föddes den 26 jan. 1799 i Schweiz, kantonen Bern. Alltifrån sin
barndom var han utsatt för en dubbel påverkan från motsatt håll,
nämligen föräldrarnes kristliga allvar och den omgifvande världens otro
och lättsinne. Allt mer och mer drogs han under sina ungdomsår
till världslifvet med dess dans och kortspel, men en söndagsafton,
då han var 19 år gammal, hejdade en osynlig makt honom på väg
till kamraternas lag oeh dref honom hem igen, där han natten i ända
talade och kämpade med Gud. Han slog upp bibeln, men förmådde
icke läsa; han bad, men det föreföll honom, som om himmelen vore
tillsluten.^ Timmar försvunno, och hans själsångest ökades. Då
samlade han sina sista krafter i Jakobs bön: »Jag släpper dig icke, med
mindre du välsignar mig!» och tillade: »och, om jag skall gå för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
